Tja, vad tycker jag om 2015?!
Inte det bästa året vi haft, men ändå en del ljuspunkter. Tänker då på de stunder som Kalle och jag verkligen känts som ett team. De har inte varit så många som de brukar, för hela tiden har det dykt upp orosmoln. Trädgårdens arbete, däremot, har faktiskt blomstrat. Målen nåddes nästan. Hade bara tiden och orken funnits lite, lite till så hade jag nog rott planerna i land. Nåja, det kommer ju ett 2016!
Lusten, att träna hund, att inspireras av nya tänk och att experimentera med Kalle har nästan legat i träda 2015...
I alla fall känns det som om det helt plötsligt inte varit lika viktigt. Lite halvhjärtat har jag skärpt till mig och på något märkligt sätt så har vi ändå lyckats att få ihop det. Förstår egentligen inte hur det gått till. Lyckat skapa lite ambition som har dragit igång allt i vanlig ordning, men sedan så har "ickelusten" tagit över och den har då inte riktigt känt att det vi gör är lika viktigt längre.
Bakombytet avklarat inom halvmetern och vi är på väg till nästa moment. Foto; Christer Mårtensson
För första gången någonsin, har jag inte ens kunnat önska för framtiden och för 2016! Jag har ingen aning om ännu, om vilka mål vi ska ha, eller om vi ens ska ha några mål för 2016. Känns svårt att blicka framåt. Vad har jag lust med? Vart vill jag styra kärran, 2016? Ska Team Kallerina gå i pension? Har vi orken att samla oss så mycket att vi ännu ett år kan vara på topp, på tävlingsbanorna?
Jag har inte tänkt färdigt ännu... och så hänger det så klart på Kalle´s hälsa.
Vad har vi då lyckats med, trots alla orosmoln?
Trots min minimala inspiration och vår träning, har vi ändå varit placerade överst på prispallen 8 gånger av 13 starter. En 2:a placering och en 3:e placering, dessutom.
Så endast i tre tävlingar av dessa 13, har vi inte presterat. En av dessa tre, så bröt jag, då min stukade fot gjorde alldeles för ont., Jag tappade fokus och gick fel.
Att vi för 4:e året i rad lyckas komma med på SM, och även ta oss till final. För att sedan hålla ihop så att vi dessutom hamnar, för tredje året i rad, på prispallen. Det är helt otroligt. Jag är så himla stolt över att under tre år i de Svenska Mästerskapen fått placeringarna, 1:a - 3:a - 3:a.
Dessutom när jag tänker på så kämpigt det varit med Kalle´s hälsa, både 2014 och 2015, så kan jag knappt fatta att vi ändå gjort detta!
 |
| SM 1:a Söderåsen BK 2013 |
SM 3:a Sundsvalls BK 2014 & SM 3:a Sundbyholms travbana 2015
Kalle är en fantastisk kämpe och så klart går mycket även för mig med ren viljestyrka. Jag vet att vi kan och att vi kan det bra också. Jag litar på Kalle och han litar på mig. Precis som det ska vara när man är ett team. Frågan kvarstår bara, om vi gemensamt ska orka och ha lust att igen samla våra krafter in i 2016?Fortfarande, är alltså 2016 ett väldigt oskrivet blad...
Måste helt enkelt vänta och se, vad som känns bäst, att göra framöver.
Till mina kursdeltagare, brukar jag alltid säga vid varje avslutning:
-Vi ses nästa termin, om ni vill, vågar och kan!
Detta kan nog också stämma väldigt bra på mig och Kalle´s tränande/tävlande framöver... ja, förutom det där med att våga... för det gör vi! Det är det andra som är det kluriga och svåra... om min vilja och om Kalle´s hälsa, håller för det. Får se hur närmsta tiden framöver ter sig.
