En överträning...

... som heter duga, blev det idag!!

Kalle var trots 18 grader med stark sol riktigt bra och fokuserad på en verkligen låååång bana med 33 moment och verkligen långa avstånd bitvis mellan skyltarna.

Kalle har så klart lärt sig att räkna till 19 (tror jag absolut) och dessutom om jag tar en längre marsch så är han helt säker på att det nu väntar en belöning "runt hörnet"!!!
Detta var alltså utmaningen idag för honom att vänta in matte och göra rätt!

Resultatet blev som jag trodde... nämligen en turbonisse, som hoppar och skuttar ur position för att han tror sig på bästa västgötaspetsmanér veta vad som komma ska!!!
Visserligen landade han kvickt och gick in i koncentrerad position igen, men jag hann med mina fötter vara väldigt nära hans, vilket han så klart inte uppskattade.
Framför allt så var det svårt att ta sista sträckan mot målskylten som då låg mitt för vår plats där den åtråvärda belöningen fanns och då inte få rusa i förväg. Så den sträckan hann vi göra om ett antal gånger, tills vi kunde gå fot koncentrerat hela vägen ända fram!

Själv ville jag komma in i mitt marscherande som jag en gång hade, och känna att mina fötter landade där de skulle, att jag kunde tajma min kropps signaler med rätt ord. Hinna analysera lite medan jag jobbade också. Kunna hinna andas och se om Kalle fanns där och skötte sin del av vår överenskommelse... och det får jag faktiskt säga, att han också gjorde!

Kalle fick vara med ute idag även när jag byggde, så han strosade omkring och inspekterade allt. Tog en och annan vandring bort till vår vattenskål och svalkade sig ibland i skuggan... men så vill han ju vara med och inte missa starten... skratt...

Lite missar, såklart, men inget som jag funderar speciellt mycket på... Någon gång gjorde vi bara om, dvs. jag tog en extra sväng och kom tillbaka till samma moment. Eller så talade jag även om för honom att det inte var ok. och så tog vi en ny lov för att göra rätt.

För övrigt så fick han ett "på vägen beröm", dvs. ordet "rätt" och duktig bara!
Inget gull, lock, plock och pill alltså, utan bara upp till bevis... och härliga Kalle, visade minsann matte att han kunde!!

Kändes bra i banan båda omgångarna (trots kallstart även idag) och även då jag vände på allt och började i högerhandling. Kalle orkade och var med på notorna hela tiden. Vid väl valda moment, fick han belöning i banomgång två och tre.

En paus i skuggan var skönt och trots värmen så blev det en hel del lek också mellan varven!

Flitigt...

...kladdade ner en överträningsbana (31 moment, utan honnör) i morse på ett litet block. Alltså ingen tävlingsbana! Nu har jag "översatt" denna till mer begripliga "kråkor"!

Bestämde att jag ville ha in stegförflyttningarna i början åt båda hållen där Kalle skulle flytta sig ifrån mig. Sedan byggde jag på med korta avstånd på många moment, så att allt skulle komma nära och fort, men också med längre avstånd så jag var tvungen att hålla koll på var jag var i banan.
Lite lämna och kalla in övningar, samt positionsändringsmoment. Dessa, med tanke på att jag behöver justera handlingstekniken, för Kalle. Och jag behövde lära mig detta, så att detta sätter sig ordentligt i min kropp.
Dessutom en del sättande som behövde bli raka, eller rättare sagt, att jag ser till att hinna räta upp mig så Kalle har en chans att göra rätt!
En hel del följsamhet krävdes också i momenten där det gällde för Kalle att ha koll och vara rätt i position för att lämna väg, eller använda sin bakdelsaktivitet.
Tanken var också att det också skulle vara en utmaning i att skickas iväg på hoppen, och att Kalle skulle ta i och sedan vänta för momentet därefter var att direkt backa ifrån, för att bli upp-plockad och skickad till konen. Ville då inte vid skicket till konen, att Kalle skulle tjuvstarta innan han fick signal att följa med när han nu blev upp-plockad igen. Det är så lätt att västgötaspetsen i honom säger att "jag kan detta"!

Trots stor sol och en flåsande Kalle, så får jag nog säga att han var lagom taggad då jag idag kallstartade honom. Endast lite godisbjudande borta vid ryggsäcken, lite skramlande med kexburken i vanlig ordning och så gick i till start.
Stegförflyttningarna fungerade, men jag behöver lära mig att vara tydligare och kontrollera mina tecken ytterligare.
De korta avstånden fick mig till att skärpa mig och vara mer tydlig så att jag fick momentet snabbare avklarat, vilket ju är bra.
De längre sträckorna gjorde att Kalle chansade på att vi kanske passerat målskylten!!! Så detta blir att fundera över, utan att göra för stor affär av det. Han släpper nämligen i sin position och går för långt fram, dessutom går han upp i energi och tycker "tjolahej"- godis!!!... vilket gör att det är lätt att trampa på honom.
Utmaningen efter hindret med backa ifrån, samt skicka till kon-övningen gjorde han snyggt!
Alla positionsändringarna fungerade också, det är bara jag som ska komma ihåg att använda signalerna också!
Däremot hade jag svårt att kontrollera och förbereda så att Kalle blev riktigt rak vid vissa sättande där det var korta avstånd mellan momenten. Det är bara att skärpa sig och öva mer...

Hoppade över honnören helt idag, och efter att ha kört alla momenten en gång så när jag passerat målgången blev det istället ett kort godisstopp men sedan direkt mot en ny start, för att då gå in och "fila" (gå hela banan, men också göra om och göra bättre där det behövdes och då belöna på plats) i banan igen. Efter detta så blev det ett vanligt avslut med kex och mys, vid ryggsäcken.

Startade upp för ny omgång, men då startade vi istället med högerhandlingen så att allt blev omvänt. Fungerade faktiskt väldigt bra och då tog jag också och bara gjorde en ny start direkt, men med vänsterhandlingsstart.
Bestämde att det skulle istället då belönas på alla skicken där det också krävdes ett stå stilla för upptag. Även de båda stegförflyttningarna skulle belönas, samt första raka sättandet efter snurren emot (moment 204) eftersom jag hade haft problem där.
Just det tänket att belöna Kalle där, fick mig att tydligen skärpa till mig och jag snabbade på tillräckligt mycket, för att vi skulle lyckas.

Problemet är att mitt knä blir lite ofta instabilt och då blir det svårt att ha kroppen rätt. Det gör att jag också kan vara vinglig. Inte lätt att veta vilket håll jag ska på och om vi ska stanna eller ej. Så vändningar, halter, tempoökningar och minskningar gör att det blir lite ur balans emellanåt. Stackars Kalle!

Avslutade med lek, där Kalle ofta erbjuder beteenden som ger lön och han älskar att försöka fånga frisbeen och kuta efter bollen.
En riktigt flåsig vätte hade jag med mig hem, som nu har sovit och vilat... så en härlig kvällsrunda är han säkert pigg på!

Svårt att känna motivation till att...

använda tekniken för att skriva ner våra träningar!´
Varmt och soligt, med regnskurar och en himla massa blåst har det varit i veckan som gick.
Dessutom, så har vi inte heller varit superflitiga och som sagt trädgårdsplanen har liksom gått före... igen...

En del träningar har det ändå blivit, där vi faktiskt även gått en bana!
Den dagen tränade vi med störning också, då Monica och Tim var med.
Lite lätt störning därför, som tog fokus och även då ljud från andra planerna gjorde att han tappade fokus fläckvis. Men vi gjorde en tävlingsmässig ingång, och bana som jag själv inte var helt nöjd med men som ändå var helt inom gränserna... enligt Monica! Sedan jobbade vi "tvärtom" på alla momenten också så att vi täckte upp den biten.
Fyra hela banor, med vissa omtag av flera moment för att fila lite blev det.

Men mest har det blivit en form av detaljträningar, och träning av att ha ett flyt.
Jag tycker det är viktigt att få till helheten, med att Kalle kan stanna fokuserad. Där både tempot och energin stämmer oss emellan. Det är härligt att se att han kämpar lite och vill göra rätt.

Vi har också jobbat på uthålligheten, så att energin och kommunikationen sitter där den ska. Vilket har varit lite olika energinivå beroende på hur varmt det varit just då.

Funderingar kring kommunikationen, så att jag kan lita på att Kalle är med på notorna och gör rätt saker när jag önskar. Lite testkörningar omkring detta har det blivit.
Jag känner mig nämligen inte bekväm med att prata med dovare röst och dessutom så tydligt. Så jag måste hitta en lösning för detta. Dessutom får jag försöka komma ihåg att vända mig neråt mot Kalle för att vara säker i vissa fall att kommunikationen fungerar, vilket jag glömmer.
En tanke kan vara att jag funderar på att använda mig mer utav tecken, så att rösten inte är så viktig. Även om han bara hör lite dåligt nu, så kan vi ha nytta utav detta framöver. Dessutom skulle det innebära att jag slipper låta så fruktansvärt "myndig" i min röst när vi jobbar tillsammans.

Positionerna och förflyttningarna är också något som vi ständigt återkommer till för även denna blir svårare för Kalle att hålla när det är varmt, regnigt eller blött på marken. Det behövs inte så mycket förstärkning för att minnet ska friskas upp den dagen/stunden, och det är nog mest att min bild av vad som är rätt som behöver bekräftas.

Idag blev det ett fritt följ som bestod av rallymomentets svängar, snurrar, vändningar, ställande/läggande-gå runt, både framför-/bakombyten med backande vid sidan. Kalle var bra med, och höll positionen. Han tog alla signaler bra, och jag känner mig nöjd med våran prestation.

Därefter körde vi en inkallning med ställande och läggande där Kalle, trots värmen gjorde helt okej ifrån sig. Har inte de skarpaste och snyggaste stoppet och läggandet, men så ska vi inte tävla i detta heller.

"Blixten" körde vi i ordningen "sitt, ligg och stå" och det är jag jättenöjd med. Kalle gjorde rätt, och han gjorde snygga upplock också med bra positioner och snygga stopp.

Skicket till rutan var inte det bästa idag, och inte ens att springa till konen gav den rätta energin hela vägen fram då det blev trav sista metern innan uppställandet vid konen. Vidare till rutan så gick han ner i tempo innan rutan och tvekade för att gå vidare in. Han såg också apporterna som var utlagda till fjärrdirigeringen och de tog fokus från hans koncentration och han liksom såg ut att tappa bort sig i vilken övning han var i! Eller var det västgötaspetsen i honom som helt enkelt tänkte köra en "kombo"!
Därför kortade jag in avståndet och pushade lite på honom för att sedan belöna på rätt punkt... och därefter gick det hela vägen. Men så är det ju alltid... då blir det väldigt enkelt för hunden att hitta tillbaka till positionen som senast gav lön. Men som sagt, vi ska inte tävla utan vi gör detta för att det är ett av de roligare momenten... och idag blev det annorlunda!

Apporteringsdirigeringen fungerar ju helt ok. Men där gick jag in för att belöna rätt tempo hela vägen till och runt konen. Lite taggad och tänd blev han då.
Körde några hela skick också. Bra energi alla sträckorna med bra gripande också.

Metallapporteringen över hinder, är alltid väldigt bra och så även idag. Busade lite med alla möjliga apporter också. Allt ifrån största och tyngsta till att både kasta frisbee och en boll. Kalle tyckte detta var jättekul.

Körde fjärren därefter, men då tänkte jag nog inte längre alls. Det blev alldeles för svårt då jag la Kalle med solen i ögonen, och han blev väldigt seg och långsam i sina skiften. Så det blev att fundera, fixa till och förenkla, för att sedan "göra om och göra rätt"!

Avslutade med lite backa ifrån. Därefter att busa och leka med både bollar och frisbees!

 Tänker nog ut och köra lite rallylydnad, fritt ur hjärnan under eftermiddagen också... men först väntar lite annat...

Idag var mitt fokus på...

... att försöka hitta hur mycket tydlighet jag behöver ha för att det ska gå igenom och förstås av Kalle.

Byggde en kul bana som hade en del klurigheter men också med mycket flyt i, av Åsa Lundbergh.

Det blev en kallstart på Kalle, men ändå med "tävlingssnöret" på, inför starten.
Kalle var helt med på notorna! Men jag fick genast kvitto på att han inte tyckte det var riktigt värt att anstränga sig så mycket för att snabbt ge sig iväg till konen två meter bort, i denna värme. Det blev bara att han gick ut i ett par språng, men sedan drog han ner tempot för att bara gå in på rätt plats!! Alltså... inte enligt vårat avtal, för att få lön!!
Jag backade ifrån och kallade in honom, körde lite omvänt lockande och visade på en ev. lön... det blev bättre. Vi gjorde om och vid tredje försöket efter att ha gjort en ny start igen blev det i det tempo jag önskar. Alltså lönen betalades också ut. En ny start och då med en vaken hund som arbetade med rätt inställning.
En annan orsak kan vara att Kalle inte har arbetat på hela veckan, mer eller mindre... varvid han då tycks glömma min regler för lön!!! Minnet är lika kort och intensivt på honom som på mig, tydligen.

I alla fall, så avlöpte sedan hela banan utan några latmaskproblem. Det var snarare så att han efter momentet, båda till höger, blev den där galopperande galningen bredvid mig som hela tiden hojtar; -skynda, skynda... kom igen matte! Varvid jag fick tala om för honom att det minsann var fortsatt "här" och inte något annat som gällde! Då var minsann värdet högt, trots att solen stod på samma ställe som för några sekunder sedan. Hur tänkte han där?

Några gånger till körde vi banan både som den var designad men också med att vända på det så att allt blev gjort även i högerhandling.

Eftersom fokus skulle ligga vid att jag skulle se hur pass tydlig jag behöver vara i mitt verbala språk, och även då de kroppssignaler som jag nu också behöver förtydliga en del, så testade jag i banan detta. Såg att ett lugnt sägande med högre och lite dovare röstläge gick igenom bra. Det som jag behöver jobba på då att finjustera är att Kalle lätt kan gå ner i energi, vilket jag bara vill till en viss del, när det behövs. Men övning ger färdighet.

Det som gäller för kroppssignaler är något helt annat... där får jag bara i de olika inkallningssidorna vara mer tydlig, annars kan jag göra som jag brukar. Kanske får jag tänka på att vid skick eller byten, då rikta ljudet mer ner mot Kalle istället för rakt framåt!
Helt klart är att viskningarnas tid förbi!

Kalle blev ändå idag godkänd, och fick följa med mig hem igen... ler... När vi kom hem upplyste han genast mig om att inte glömma att servera honom lunch, och sedan var han på topp igen, för lite bus!



Kom igen, matte...så busar vi lite...

...jag tar dig först...

... okej, vi tar en brejk, först... men sen....