21 december 2005 föddes Seriefigurerna!

Idag är det 10 år sedan! Grattis alla Seriefigurer på 10-årsdagen!
Ett extra stort GRATTIS till min egen Kalle och som idag kommer att få en himla massa kramar, för att inte tala om hur många pussar det kan bli!
Tänk att all denna tid har runnit iväg så fort. Allt kul jag och min bästa vän har gjort tillsammans. För att inte tala om så otroligt mycket, Kalle har lärt mig! Älskar dig, bästaste, Kalle!

Hoppas ni alla kramar om er fina Seriefigur, lite extra och gör något riktigt mysigt tillsammans! De skulle nog älska att få äta något smarrigt också! Kram på er!

Hoppas vi får rå om alla ett bra tag till!

Tänker lite extra på "Svante", Lilla Fridolf, som inte finns med oss längre!

En jämn, härlig och mycket fin kull med alla sina olika individer. Första kullen, för vår fantastiskt duktiga Lill-Tegens Nanna och även den första kullen som föddes här i Bjärlöv!
Lilla Fridolf, den trygga och säkra killen som gärna kröp upp och myste i ens famn.
Åsa-Nisse som älskade att ligga på dörrmattan.
Glada Knasen som såg på med stora ögon när syskonen hittade på bus.
Tuffa Viktor, som verkligen var en självsäker kille.
En kille som verkligen var självsäker och visste vad han ville, var Kronblom.
Karl-Alfred, trygg, tyst och försynt såg han på när alla busade. Så glimmade han till då och då...
Enda tiken i kullen, Blondie, som hade det lite tufft ibland i grabbgänget, men ändå tog sin plats!

Grattis Astrid!

Hurra Hurra Hurra Hurra! 

Tänk att det är så länge sedan denna fightern föddes. Mot alla odds, fanns det en valp i Saga´s mage som behövde lite hjälp att få komma ut. Stackars Saga, som inte fattade varför det inte kom någon valp när hon alltid gjort på samma sätt och det dessutom varit en baggis!

Lite deprimerad blev Saga efter detta och eftersom hon fick kejsarsnitt, hade hon dålig koll på att hon ändå fått en liten valp. Därmed visade hon inget intresse alls för henne.

Saga hade ju dessutom försökt stjäla Nanna´s valpar som fötts 5 dagar innan, så Saga blev akut placerad hos min pappa. Nanna var därmed helt övertygad om att detta lilla knyte säkert var hennes tjuvade unge. Så jag bestämde att Astrid fick bli Nanna´s bebis också, när hon nu var så bergsäker på att det var hennes.

Astrid, var absolut inte olycklig över detta och anpassade sig genast. Hon kravlade sig igenom med stark vilja fram till spenarna och såg till att få sina måltider. Duktig tös! Helt klart har denna tik en speciell plats i mitt hjärta!

Ca 6 veckor gammal

Sitt namn har hon fått efter en stark kvinna och som också var en strålande barnboksförfattare, nämligen Astrid Lindgren.

Tanken var att Astrid skulle stanna i kenneln, men då vi just då genomgick en jobbig tid i familjen, fick jag anse att allt inte skulle bli som det var tänkt.

Så först när familjen Rasmussen från Danmark hörde av sig så var det "nej", men när jag över hemsidan ett halvår senare gick ut med att det blivit ändrade planer så hörde de av sig igen. Vilket jag är jätteglad över. Synd bara att era avelsplaner lät vänta på sig. Det hade varit så kul om det kunnat bli småttingar efter Astrid också!

Tack, för att ni tar så bra hand om "mitt" lilla hjärta!

"Vi ska klara av det...trallala trallala..."

En tung vecka på flera sätt...

Först, stod en ändring i möblering på dagordningen och det är ju inte det enklaste att packa ur och flytta allt för att sen packa in allt som är utplockat. Sen måste det ju hängas upp tavlorna igen. Men som sagt allt har en ände och till slut var allt på plats.

I tisdags, fick jag ett ledsamt telefonsamtal från Monica som har haft våran Granja under en massa år sedan hennes pappa dog. Hon berättade att nu hade de tagit beslutet att både Granja (15 år - 16 år i mars) och deras andra hund Millan (10 år), skulle få avsluta sina liv.
Granja har under många år haft juvertumörer men inte mått dåligt utav dessa. Hon hade nu blivit mer dement hela tiden. Vilket gjorde att hon dels inte längre visste om hon hade gjort sina behov eller skulle göra. Helt enkelt ett olustigt och ovärdigt hundliv, hade det blivit. Millan (Grålötens kennel) hade nu gått på både smärtstillande och medicin för sitt bakben som inte fungerade som det skulle, då hon haltade gravt eller ibland inte ens kunde stå på benet. Helt rätt beslut att ta för sina älskade familjemedlemmar fast extremt tungt, så klart, för familjen att bestämma sig för!

 "Millan" tv. & Granja th. 24 november 2015

En av de sista "myset" tillsammans här på jorden!

Nu springer de på himlens gröna ängar tillsammans med alla sina vänner!

Rätt & Slätts Granja föddes i mars 2000 och hon flyttade till oss då hon var 8 veckor gammal. Det blev vår dotter Malin, som tränade lydnad med henne och även en del utställningar blev det.

 

1 år!

 

3 år

Granja tillsammans med Lill-Tegens Nanna ("Saga´s" & Hero´s dotter)

Vår fina fyrklöver! Granja - Hero - Saga - Nanna (mamma till Kalle)



Granja blev 2002, mamma till vår första kull - Godiskullen! Blev bara lilla Riff & Rigi kvar, efter att deras pappa Hero körde en glad tackling inne i stallet, strax efter att vi konstaterat att det var minst fem, sex stycken där inne! Så kan det gå! Vakat som en hök på mina dräktiga tikar sedan dess.

Riff (liggande) Rigi (sittande) Storspaning på hästarna i hagen!

2004 tog vi det tunga beslutet att omplacera Granja för att hon absolut inte trivdes hos oss, tillsammans med alla valpar som rusade omkring henne. Inte heller kände hon sig nöjd med vår flock och vi märkte också att hon och Saga inte fungerade optimalt ihop.
Hon flyttade därför till Olof i Sollentuna, men när han dog så blev det hans dotter Monika med familj, som gärna ville överta Granja.
Vilket jag tackar er så mycket för. Hos er har hon haft det bästa liv man kan tänka sig! Tack för att ni funnits där för Granja i alla dessa år! Många kramar, till er fina familj!

Igår blev jag klar med alla fönster, som nu är putsade och gardiner är på plats. I morgon sätts julstjärnan, samt ljusstakarna också. Känner jag mig själv rätt, så följer nog en del annat juligt med i farten...

Så först idag, fick jag besluta mig för att det var nog nödvändigt att köra en träning! En Gitte-bana med lite ändringar i vanlig ordning.

Ändringar: (4) > 204 - (7) > 212 - (9) > 211 - (10) > 108 - (14) > 213 - (17) > 309 (18) > 105
Tillägg 19 > 407 + 20 > 410

Märks att mitt fokus och träningslust har legat på +- noll!
Det startade inte med det bästa och mest lyckade träningsresultatet denna dag. För det blev en massa saker hela tiden som blev "annorlunda"!
Kalle tänkte själv, och verkade ha en egen bana i huvudet som han ville jobba på istället för dessa moment jag placerat i hållarna.
För egen del kändes det som om jag fanns där jag skulle och gjorde min beskärda del, men eftersom det inte fanns några ögon som höll reda på mig, så kan jag ju inte vara helt säker!

Bland annat, blev detta annorlunda;

• Ingen satsning över hindret, gav islag, flera gånger! Jobbade extra på tempot och laddningen! Dessutom kördes alla hindermomenten.
• Då han han inte kunde svänga båda emot, utan han gjorde tvärtom ifrån. Vilket gjorde att jag ändrade alla helt om, till just detta momentet.
• Sen fick han för sig att det nog var stilpoäng på att nästan sitta på 270 grader vänster! Ojsan, vad hände i söta Kallehuvudet där då!
• Däremot var det ju helt självklart att en 270 knorr där han var till höger i handlingen betydde att det skulle vara sidbyte bakom!! Så gör vi väl alltid, matte!!!

Nåja, när jag nu ser detta på pränt, så var det väl inte hela världen, men det kändes desto värre där och då!!!

Flera starter från olika ställen i banan, korta länksekvenser, slowmotionträning i steg för steg, olika belöningssätt, baklängeskedjning av olika moment eller sträckor. Ja, det blev helt klart en hundträning som heter duga! Både jag och Kalle var mer än nöjda då vi var klara.

Grattis på födelsedagen!

Efter dagens födelsedagsfirande, somnar ni säkert gott!

Kram på er, mina fina små kortspelare!

Träningarna duggar tätt nu!

Kalle och jag hade en kul stund här hemma igår för då tog jag och fixade till linjen över hindret, med ett bra upptag. Även lite förstärkt träning på backa ifrån blev det! 
Efter lunch kom så solen fram och vi drog till klubben för en snabb träning. Den tog emellertid lite längre tid än jag tänkt eftersom vi stötte på patrull!
Det är ju väldigt kul med en hund som gärna erbjuder beteenden, men ibland så vill ju jag vara den som håller i rodret. Därför blev det lite annorlunda här och var! 
Byggde en bra bana av Beatrice Palm, som underlag! Hade bestämt att det skulle repeteras i övningarna och förstärkas här och där. Och en del övningar skulle baklängeskedjas under tiden vi körde. 
Det är bara det att Kalle valde "extra allt", lite varstans... hm... Så jag fick också lite extra att jobba på, när det gällde att försöka styra skutan.
Det blev att få honom till att förstå att vänta på signal innan han skulle utföra något. Helt enkelt säkerställa att hans fokus låg mer hos mig, än på den förväntan han laddade upp.

Superhäftigt är det dock, att köra med honom, när han har så mycket ork som han har nu. Jag vågar knappt tänka på det...

Yes... idag igen...

Idag kom solen fram och jag fick minsann träningslust igen... eller... det börjar närma sig en tävling!?!? Jag fick minsann i alla fall, tummarna loss och prioriterade träning med skyltar igen!!

Idag blev det en bra bana som Elisabeth Sterner designat. Första gången jag kör en av hennes alster. Ska villigt erkänna att latmasken i mig konstaterade att det var en bekväm bana att bygga för att jag kunde använda båda sidorna av en del av skylthållarna! Inte heller en massa konor som skulle släpas och det var ju bra när jag inte hade så lång tid på mig att få till en träning, en söndag eftermiddag.

Tog bort 2:a hindret och ersatte med konskick istället.

Bestämde att endast en banvandring fick räcka för min del och ingen "uppvärmningsträning" med Kalle heller. Sämsta möjliga föresatser för att lyckas, skulle testas.

Körde tre gånger i banan med godiskast till honom både vid konskick och backa ifrån. Även vid några sitt i position fick han belöning.
Första och andra rundan i samma handling, fast med ett skicka över hindret, istället.
Tredje starten i högerhandling, direkt efter målgång.

Det som blev lite "annorlunda" under dagens träning var:

• Kalle höll inte bästa linjen vid hindret och kom lite för långt in på min väg, efter hindret. (Får träna lite riktning en annan dag, så min högervändande hund inte kommer i vägen för mig).
• Kalle blev väldigt taggad vid apporteringen och "stegade" iväg, lite före mig. Körde flera växlingar allra sist, där han fick hålla föremålet både länge och i alla riktningar. Började med att träna, att även om jag säger fot eller här, betyder det inte att han ska lyfta på rumpan och starta! Helt enkelt vänta på att jag börjar röra på mig. Smart hund! Fattade detta efter två kommando och ingen start. Blir alltid lite full i skratt, när jag upptäcker att vid byte av sida så är det helt borta ur hjärnkontoret och vi står på ruta ett igen. Ny tjuvstart! Men det tog bara två gånger även här, så hade han förstått reglerna igen. Kalle fick sedan också både i backa vid sidan och köra olika vändningar på stället med föremålet i munnen. En koll gjordes så klart på rätt utfört moment på båda sidorna där allt nu satt som en smäck.
• På 270 knorren vänster, med Kalle i högerhandling, fick Kalle för sig att det kunde ju lika gärna vara båda vänd åt vänster. Så då ignorerade jag detta och tog en liten extra runda utanför banan, för en ny ingång med extra hjälp. Kalle upprepade sitt tänk och det blev en annorlunda övning igen. Då jag insåg vart det barkade, stannade/frös jag i rörelsen. Jag blev extremt övertydlig så han förstod att det var så här jag hade tänkt vi skulle göra! En ny runda, med ny ingång och med en väldigt tydlig hjälp tillsammans med kommandot igen. Då blev det rätt och lön utbetalades. Glad Kalle!
• Någon grad snett sitt (i mitt tycke) från riktigt rakt sittande framför, på frontmomenten. Men som blev bättre de följande rundorna. Kalle är bra på det sättet att han kan räkna ut när han har en chans att förbättra utförandet, om jag inte kommer med nästa kommando när det brukar komma. Dvs. när han inte fick ett sitt så justerade han rumpan pyttelitet och så gör han mikropauser där, för att se om något händer. Så när han då hamnade rätt, så fick han just det... ett rätt tillsammans med sitt.

 Det som jag känner fungerade bra var:

• Jag kunde hålla bra fokus på uppgiften.
• Min kroppsmedvetenhet höll ihop och jag gjorde mitt jobb.
• Bra träning på första försöket utan någon form av övningar innan start. Precis som jag vill ha det. Eftersom jag ofta tränar på oförutsett... dvs. jag måste starta innan jag trodde!
• Kalle hade bra fokus och en härlig arbetslust, som vanligt.
• Kalle har väldigt bra ork och håller ihop bra när vi arbetar.
• Trots att vi ändrat belöningsrutinerna från vår externa kexbelöning till både lek, kamp och mys, så har han köpt detta. Även om han kollar lite konstigt på mig ibland.

Under hela detta året har jag märkt att Kalle inte bajsar lika fort som han har gjort tidigare. Dessutom har jag sett att han både behöver eller vill göra ifrån sig oftare, men att det inte kommer så mycket varje gång.
För ca en månad sedan blev det riktigt akut, då han höll på i ca 2½ timme, skrikandes i högan sky, då han inte kunde bajsa.
Jag har under lång tid kollat om han var hård i magen, vilket inte är/var fallet. Också flera gånger i år kontrollerat hans prostata, vilket vi även har gjort under hans sista tre år, när vi varit på den årliga vaccineringen.
Men nu, då vi åkte in akut konstaterades att det igen att det inte var något fel på Kalles prostata. Men efter min påstridighet om var jag tyckte att min hund reagerade för beröring, fick veterinären på nytt undersöka Kalle. Hon hämtade även en kollega som också kände på/i honom. Det konstaterades då att Kalle har fått ett perenealbråck (som en liten ficka) ca 2 cm in på hans högra sida innan anus.
Vilket innebär att han behöver ha en så följsam avföring som möjligt. Därför vill jag nu kontrollera det han äter och nu får han bara äta rätt blöt mat, och har så gjort under flera månaders tid. Inga torra kex att knapra på som extern avslutningsbelöning, längre. Om, jag inte vet att han verkligen kommer att inta mycket vatten efteråt... vilket jag inte kan garantera.

Efter lite efterforskningar och tänk omkring detta bråck, som kan uppstå för att det antingen är problem med en förstorad prostata, hård i magen, eller att hunden har för svaga ländmuskler.
Jag började då fundera omkring detta med svaga muskler för att ...

1. Kalle har aldrig varit hård i magen, men däremot så var han väldigt försvagad i bakkärran när han kom hem från djursjukhuset för ca 1½ år sedan (anaplasma). Han gick liksom i kors med bakbenen. Så det var väldigt svårt för honom att hålla balansen när han skulle bajsa.
2. Läste dessutom att hundar som inte har en tung svans, inte naturligt stärker sina ländmuskler, då det inte blir så tungt att vifta på svansen.

Var nyfiken, så jag kollade efter statistik på västgötaspetsen på just denna typ av bråck., Fann att det i rasrapporten från 2004 ersatts 3 stycken liversättningar och 8 stycken veterinärvårdsersättningar, under en åttaårsperiod. Letade inte mer, utan jag nöjde mig med det. Ändrar ju inget för Kalles del.

Detta går att operera, men det är en stor operation som kräver en väldigt skicklig veterinär som utför den. Innebär att man skär igenom musklerna och lägger en av musklerna över bråcket, som sen sys fast. Det är också inte ovanligt att nytt bråck uppstår på antingen samma sida innan det gamla bråcket eller att det kommer ett på andra sidan.
Operationen med eftervård på djursjukhus kan variera från ca 4 dagar uppåt. Dessutom väntar en lång rehabilitering efteråt.

Efter att ha pratat både med veterinären som undersökte Kalle, samt Agrias veterinär om detta, bestämde jag mig för att det inte skulle opereras. För att;

• Kalle var i så dåligt skick mentalt, när jag hämtade hem honom från djursjukhuset förra gången. Då han var jättestressad och både ylade, samt inte kunde fungera normalt efter att ha varit hemifrån. Har sedan dess jobbat massor med honom för att han mentalt ska kunna vara där han nu äntligen är igen. Även om det långt ifrån är min trygga Kalle, så fixar han livet och jag har även kommit på sätt som förenklar för honom, när stressen ibland kommer.
• En operation skulle också betytt att jag hade behövt befinna mig vid hans sida hela tiden om jag ens skulle kunna tänka mig, att han kunde ha klarat detta trauma.
• Nu blir Kalle dessutom 10 år i december, vilket inte i sig är ett bekymmer, för han hade så klart kollats så att operation ens kunde vara möjligt. Men jag kan inte föreställa mig att Kalle skulle behöva genomgå allt detta och kanske vara så nedgången mentalt som han var efter förra vistelsen. Och då hade han ju inte den smärta som det skulle betyda med en operation. Alla muskeländarna skulle dessutom behöva hitta varandra igen. All livsgnista och att kunna vara glad i livet hade säkert försvunnit (tror jag!). Allt det som Kalle tycker är kul, hade vi fått avstå under ett bra tag framåt... kanske han aldrig kunnat komma igen och få ett bra/värdigt hundliv.

Så efter att ha sovit på saken, så kändes det skönt att istället fokusera på vad jag kunde göra för att det skulle kunna bli så bra som möjligt för honom.

Nu får han tillsammans med maten lite lactulos på morgonen, på kvällen lite rivna morötter och uppblött torrfoder som mosats.
Jag har också fått reda på hur jag ska kunna hjälpa honom om bajset svänger in i fickan och stoppar upp, så han inte ska få alldeles förfärligt ont.

Men den dagen det inte finns något mer jag kan göra för att hjälpa Kalle att leva ett bra hundliv, utan att utsätta honom för onödigt lidande, den dagen är en sorgens dag. Måtte det dröja länge till!

Nu, äntligen, blev det av!

Vi fick minsann till en träningsbana idag som var designad Carola Hag med en liten förändring och givetvis i olika handlingssätt, samt byten till annat utan att byta skyltmomenten. Alltså så där som jag alltid brukar twista till det, när vi kör banträning.
Kalle är så snabb till att fatta vad som komma ska, så jag har alltid kört med förändring och oförutsägbarhet, när vi jobbar. Detta för att han alltid ska hörsamma och göra sitt bästa. Vilket har fungerat rätt bra, än så länge.

Eftersom jag har haft kursavslutningar nu, så har helt enkelt inte orken och inspirationen hängt med till att orka med vår egen träning också. Har bara hemma gått ut ett par femminuterspass och kört igenom småsaker med Kalle under flera veckor nu. Så jag är riktigt stolt över att lusten infann sig idag och att inte min hjärna hittade någon undanflykt.

Bytte sista hindret mot en ställande under gång och vid mål körde jag båda ifrån varandra för att sedan ha spinn på återgången och backa ifrån som avslutning. Målet placerades vid starten.

Första rundan gick väldigt bra och då valde jag att backa fler steg än bara tre och även belöna detta. Tror att han inte svalt godiset ordentligt, för jag fick upprepa kommandot vid bakombytet som kom därefter.



Snabbt tog vi oss igenom och belönade stort innan vi raskt gick på andra rundan som var start i högerhandling istället.

Den andra rundan var med lika laddad hund som också flöt på alldeles utmärkt. Däremot blev han övertaggad i frestelsen och låg något före mig vilket gjorde att det var svårt när han var i innervarv vid konen. Ett extra varv runt denna och lite förstärkning, så gick temperaturen ner i honom och det blev bra. Ändrade till ett skicka över hindret, istället.
Han blev också lite mer taggad vid båda ifrån varandra (målets plats på bilden) så jag tog bara en extra sväng med ett bakombyte och gjorde om, med ännu tydligare hjälper.
Belönade också för bra hastighet i sista momentet som då var, backa ifrån. Inte så stor belöning efter målgången.

Den tredje rundan var med ingång i vänsterhandling. Bytte då höger på 360 graders snurren, ändrade till båda vänster därefter, ändrade till ett ställande istället för läggande-gå runt. Klämde in både ett framförbyte och ett bakombyte mellan tre steg bakåt mellan momenten. Funkade kanon!
Körde sitt, lämna, kalla in över hindret istället. Körde sitt-ligg istället efter frestelsen. Ändrade efter vänstersvängen till att köra en lång sekvens av positionsändringar vid det momentet, sitt-ligg-stå-ligg-sitt-stå-sitt-ligg. Tummen upp för både byten och rakhet, samt sättet han jobbade med kroppen på.
Infogade också ett framför byte innan vändningen som ändrades till båda mot varandra istället. Och ett nytt framförbyte som avslutades med ett backa ifrån, som också belönades för bra tempo bakåt.

Avslutade med att springa till ryggsäcken och tog fram kastaren som gör att även jag kan få iväg bollen rätt långt. Under tiden som Kalle kutade efter denna fick jag fram en pipsak som slängdes när han kom tillbaka, till mig. När han kom fram nästa gång for bollen i snöret iväg, för att sedan köra en dragkamp, där jag också drog iväg med den och Kalle skulle kämpa för att hålla kvar i änden och som en sista avslutning blev det mys och godis.

Känner mig väldigt nöjd och glad över att Kalle fortfarande älskar att göra allt detta med mig. Att han fortfarande kämpar och verkligen är med på notorna i allt jag önskar. Så glad också över att jag verkligen också fått till grundträningen som gör att han med så minimal träning ändå kan och förstår sina uppgifter.

Nu har vi planerat att göra en sista start för året, därför måste jag ju skärpa mig och träna. I alla fall lite grann. Kanske träningslusten och orken kommer tillbaka nu, när jag bara behöver fokusera på oss igen för nu är mina kurser över för i år. Även om det är kul att inspirera andra, så tar det mycket tid och energi.

Händer som sagt inte så ofta att inspirationen landar till att skriva ner små saker som händer, eller för den skull de där femminutersträningarna heller. Men en del kul saker händer ju i alla fall utan att jag präntar ner dem direkt.

En kul grej var ju t ex. att Mari Edman kontaktade mig, för Hundsports räkning. Hon skulle nämligen köra ett reportage om rallylydnad och ville då höra om jag hade lust med att ge lite råd. Allt från de som ska börja med rally till de som redan är ute och tävlar.
Ett nytt tidningsklipp, som också fått hamna i vår klippbok.

Dessutom blev jag gratulerad på min klubb för vår 3;e placering under vårt fjärde SM. Har tyvärr ingen bild men jag fick jättefina formar och en tillbringare i keramik, som ska bli kul att laga mat i. Även en stor och fantastisk färgrik blomsterbukett, som jag kunde njuta av i nästan två veckor. Jättemånga TACK, GB-BK BHK, för denna uppvaktning.

Jag har även (inga bilder) blivit avtackad av mina superduktiga kursdeltagare som verkligen växt som hundtränare under höstterminen. Säkert ett väldigt gott vitt vin, med tillhörande skumtomtar. Får testa detta vin, snart.
Jag har också fått en jättefin blomstergrupp som jag verkligen ska vårda ömt.
En stor kram till er alla! Vi ses till vårterminen igen!

SR P4 Förmiddag med Helene Persson.

Foto: Anna Dahlbeck/Sveriges Radio

Ja, då har jag haft en trevlig timme inne på radio Kristianstad.
Tillhör inte den nervösa typen, men ska villigt erkänna att det var lite pirrigt när jag satt i soffan och väntade på att det skulle bli dags. Men, att prata om det man tycker om och tror sig veta lite om, det kan väl inte vara så svårt! Så ett djupt andetag och helt enkelt bara hänga på när Helene ställde frågor.
Det spelas ju långt mycket mer musik än att vi pratade, så det kändes väldigt avslappnat hela tiden.

När jag satt i bilen på väg in till stationen, så tänkte jag på vad jag kunde berätta om just rallylydnad och så här efteråt, när jag nu vet hur det blev, så inser jag att den tiden kunde jag ägnat mig åt annat...hahaha... Inget blev som jag kanske hade föreställt mig.
Det blev inte heller så mycket prat om rallylydnad som jag hade trott och eftersom jag inte tillhör de som följer programmet, så hade jag ingen aning om att det var ett måste med så mycket musik heller.

Det var ändå väldigt trevligt och jag har fortfarande en mycket god känsla i bröstet. Något jag absolut kan tänka mig att göra fler gånger.

Har nu lyssnat på av vad som gick ut i sändning och det känns fortfarande bra. Det var nämligen en hel del som vi pratade om när låtar spelades och därför ville jag lyssna själv på vad som egentligen sändes.

Här är en länk till hela programmet:
https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/616587?programid=3362

Här är de tiderna som jag kommer in i programmet. Skrolla mellan:

                                                                                     ¤ 0,33,15 > 0,38,26

                                                                                     ¤ 0,41,32 > 0,46,00

                                                                                       ¤ 1 ,05,25 > 1,13,15

                                                                                      ¤ 1,16,22 > 1,21,10

Grattis till alla Svampbarnen!

Det kom lite bilder på två charmiga `flickor´. Tack så mycket!

 Sally Smörsopp "Sally"

och

Greta Guldkremla "Mia".

Hoppas ni allesammans blivit firade på bästa sätt!

Tävling i Sölvesborg.

Vår klass började inte förrän vid 11.30. Så skööönt att slippa upp i ottan och stressa. Det var också ett toppenväder med lagom temp, för vår del. Som om det inte var nog, så var det en trevlig bana som domaren, Ann Persson byggt och när det dessutom slutar med att jag och Kalle får maxpoäng!! Så kan det inte bli mycket bättre, eller...
Helhetsintryck; Kanonrunda!

Dessutom så fick vi ett fantastiskt bra pris som bestod i en hel back med rotfrukter och grönsaker från en närliggande gård! Jamen, då skiner solen verkligen inifrån hjärtat och ut. Livet kan inte bli så mycket bättre känns det som. Stort TACK till Sölvesborgs BK, för en trevlig tävlingsdag och det bästa priset...ever...

Grattis till alla mina medtävlare men framför allt till Nina och Annelie som delade 1:a platsen med oss och Helene som med sina 99 p. hamnade precis utanför.

Det som också var så supertoppen var att Kalle inte stängde av sitt huvud denna gången heller. Han var nästan som förr, en TurboKalle! Jag blir härligt lycklig för dessa stunder som är alldeles perfekta. Det gör att jag känner hopp, ett tag till i alla fall.

Nu har vi i alla fall fått ihop fyra starter på nästa års SM kvallista; 100 + 94 + 87 + 100. Tror inte att 87 p. ger oss en plats, så det får nog bli flera starter där vi presenterar på topp, för att känna oss mer säkra på en plats, tillsammans med de bästa i Norrtälje 2016.

Nästa helg bär det av till Svalöv och då hoppas jag, så klart, att Kalle ska ha samma förutsättningar som denna helgen. Stort plus är också om planen är jämn så att min stackars stukade fot inte landar i ett obekvämt läge.

Grattis

Hipp hipp Hurra Hurra Hurra Hurra! Kram på er!

En himla massa GRATTIS på 12-årsdagen!

Jag önskar att ni firas ordentligt, med massor av gotter och att ni får göra det bästa ni vet! Vilket säkert betyder att de flesta av er vill gnaga i er något...

Puss på er alla mina gull!

Benjamin Bingel, Tuva Tusensköna, Gurid Gullviva, Selma Solvända,

Vega Vippmålla, Doris Dådra och Majken Majviva!

SM-Vecka och semester

Så var den då här... så kallade, "sommar"-semestern som avslutades med vårt 4:e SM i Rallylydnad!

INVIGNING AV FINALEN
Foto: Anders Lindahl

Underbart är kort... men vilken avslutning...

Diplom & medaljutdelning av huvuddomaren Birgitta Elgh
GRATTIS   1:a Sandra Bauer/Jade  2:a; Kristin Svee /Moira

LYCKA!!!
Foto: Tove Brandt

Älskade lille kompis, som gjorde detta möjligt även i år! Otroligt stolt och glad för att vi fick chans till att för tredje året i rad stå på prispallen. Det trodde jag aldrig efter all oro som jag känner för min lille vän. Sa förra året att vi alla redan var vinnare som tog oss till SM, och att det var en bonus om vi kom till final. Så även i år. Skulle vi dessutom landa på prispallen blev det ett stjärnregn... och minsann... det blev det, igen!! Men även utan pallplats så hade det varit LYCKA, för tänk... Kalle stängde inte ner i hjärnan, någon gång alls under helgens tävlingar!!! DET ÄR DEN BÄSTA VINSTEN AV ALLA!
Tänk att vi kunde och att vi gjorde det igen! Trots en haltande matte som inte riktigt kunde le som hon brukar, för att det gällde att hålla tungan rätt i mun och foten så stadig som möjligt. Tillsammans med en kortbent liten grå vätte, en liten svensk gårds/vallhund som inte alltid håller ihop i sitt lilla söta huvud längre, efter han fick anaplasman förra året. Mitt hjärtat tar helt klart små extra skutt, när jag tänker på det.

Domarna som stod i allt ifrån stekande sol, molnigt, duggregn, till ösregn och blåst var:
Carola Hag, Cristina Lundgren, Mona Bratt och Barbro Langefors. Bra jobbat!
Att använda fyra domare på SM tycker jag är alldeles utmärkt! Hoppas det blir så även framöver.

Liten stilstudie av Kalle, från finalen. Tack, Tove Brandt, för lånet av de fina fotografierna!

Tyvärr drog jag upp skadan i min vänsterfot igen, när jag stukade den under fredagens träning på travbanan. Så jag blev inte precis stormförtjust över tempot vi började med i kvalbanan. Men det var bara att göra så gott jag kunde.

Till slut blev det bestämt att 94,8 poäng skulle jag ha.
Det innebar en delad 6 plats.

Som goda karameller suger jag i mig utav helhetsintrycken från kvaldagen;
"Glad hund med härlig utstrålning"
"Lycka till! Hoppas vi ses imorgon!"
"Härligt ekipage"

Lite "snällare" bana för min fot på finalen ...

97,5 poäng blev det och då slutade vi på 192,3 poäng

Ännu fler goda karameller av helhetsintryck, från finaldagen;
"Det har varit en ära att följa er de här två dagarna. Lycka till"
"Du får det att se enkelt ut. Imponerande!"
"Väldigt fint utfört."

Brukar alltid tycka att mingel och hundsnack är liksom grädden på moset under sådana här evenemang, men kände att i år behövde jag se till att Kalle verkligen inte blev trött i sitt huvud. Att han höll sig i balans på alla sätt. Så det blev mycket tid ensamma, både på tävlingsplatsen och på campingen.

En hel del blandade känslor inför detta SM har det också varit eftersom det inte funnits inspiration för träning varken hos mig eller Kalle. Inte innan i år, eller framför allt efter Simrishamnstävlingen sista helgen i juni. Kalle har bara fått några moment i veckan ute på tomten eller på vår gata. Istället har jag har ägnat mig åt att försöka hålla min "planering" för trädgården. Något måste man trösta sig med...
Kalle har inte haft lust med knappt några promenader heller och jag har inte heller tyckt att han måste, ifall han inte vill eller orkar.
Först under torsdagen i SM-veckan gick vi en bana som Helene och jag skramlade fram. På fredagsmorgonen slängde jag ut 33 moment ur kortleken och körde dessa.
Har aldrig i mitt hundtränarliv gjort så lite med Kalle eller förberett oss på så uselt sätt inför en tävling.
Otroligt att Kalle ändå fixar det han gör. För egen del så märktes det att jag inte tränat att gå i bana så mycket. Jag kände att det fick bli att snabbt komma i form.

Har tänkt och känt efter årets sju tävlingar att vi kanske skulle lägga tävlandet på hyllan, fastän det är superkul att åka på tävling för att kolla om vi kan och har en bra kommunikation. Men det är inte superkul när vännen inte riktigt ser lycklig ut och ifrågasätter om vi verkligen ska göra något alls... tja... då funderar man på vad man håller på med och om det är det är så himla viktigt...
Så har det nämligen varit sedan han var sjuk igen i vintras. Det går runt i mitt huvud och jag funderar på hur han verkligen mår, fast det inte är så att han är mätbart sjuk.
Ska och kan jag köra lite tävlingar då och då, trots att vi inte är i bästa form, eller ska vi bara vara vanliga hundägare... så trist det låter...
Kalle har ju bra dagar och stunder också, där han uppenbarligen både orkar och kan. Det vet jag. Så var det ju nu under denna helg. Men det tar oerhört mycket energi, när jag oroar mig för om det är en hel lågvattendag, eller bara varar en förmiddag / eftermiddag, eller i bästa fall är nästan som förr.

Mål, är ju något som driver mig och utan tävlingsmål eller utmaningar är det ganska onödigt att träna, känner jag.

Har nu två tävlingar gjorda till 2016 års SM kval. 100 + 94 poäng som vi gjorde bara för att öva lite inför årets SM. Tror jag kommit fram till på resan hem från Sundbyholm, att vi eventuellt kanske startar på lite tävlingar ibland då jag hoppas och tror att Kalle mår bra. Fortsätter lyssna på min magkänsla vad gäller hans träning och tävlande. Lyckas vi då än en gång ta oss till SM, om vi får ha hälsan, så puttrar vi fram i vår takt.

Det är alltid lika kul att träffa och se mina duktiga medtävlare jobba i banan med sina jyckar, både bekanta sedan 4 år tillbaka men också de nytillkomna.

Tackar ödmjukast mina vänner, för allt stöd inför, men också under tävlingsdagarna. Alla tum hållningarna och hurraropen som nått ända till Sundbyholm. Alla lyckönskningar, fina och underbara ord som sagts om oss och våran prestation. De värmer gott i hjärtat. Tack alla snälla medtävlare, domare mfl.

När vi kom hem igår kväll fick jag en överraskning, för då stod denna present från Stina, och väntade. Jag blev så överraskad och jätteglad. Stort tack igen, min fina vän!

Hipp Hipp Hurra Hurra Hurra Hurra!

Massor av kramar och pussar till er alla från oss!

Avslutningar!

Förra vecka var det kursavslutningar för både Nybörjarklassdeltagare och Påbyggnadsgruppen. Härligt glada deltagare som verkligen utvecklats i egenskap av hundtränare och engagerat sig i momentens utförande. Verkligen kul att ha fått följa er resa tillsammans mot kommunikation och förståelse. Stort tack till alla som gick nybörjarklass, för den fina rosen jag fick och extra kul är att ha kunnat inspirerat er alla till att fortsätta till hösten.

  Tack för den fina rosen. Kommer att bli ett fint smycke i min trädgård. Till en början får den bo i denna krukan, tills jag hittat bästa platsen för den.

Tack till påbyggnadsgruppen för den vackra hängpetunian som verkligen kommer att pryda sin platsoch för de fina orden som värmer mitt hjärta så gott!

I helgen, var vi och tävlade för sjätte gången i år.
Det var Svenska Collieklubben som arrangerade och den gick av stapeln på ett utav mina favoritställen att tävla, nämligen Osby BK. I vanlig ordning så fungerade allt superbt igen. De är alltid så duktiga och får oss alltid att känna oss välkomna.Tack, för det!
Domare var Leif Borgenlöv som byggt en trevlig banan och som kändes bekvämt att gå i. Helhetsintryck; Mycket trevligt! Det lönade sig mer än väl då vi fick 100 poäng och delad 1 placering tillsammans med Åsa och Carina! Grattis tjejer!

Grattis till Åsa och Carina med jyckar
som också fick 100 poäng!

För ovanlighetens skull, så var det för dagen regnigt och blött där. Det brukar alltid vara hyfsat väder de gånger vi tävlat där...
Under hela banvandringen så regnade det. Sedan blev det uppehåll, ända tills det var Kalles (o)tur att starta som nummer 23, för då startade det ett litet duggregn. Men efter första raksträckan slutade det minsann, vilket var tur för Kalle gick och ville skaka på sig då det regnar ner i öronen på honom. Så tack och lov för att det slutade igen. Extra tack till sol-/uppehålldansen, kursdeltagarna lovade köra för oss... det funkade igen!!...ler...
Förutom skakningarna första raksträckan kändes Kalle bra med. Han var påkopplad hela tiden och så gasade han de sista fyra momenten in i mål! Yehaa!!! Det var inte gamla vanliga Kalle-energin, men det var energi, i alla fall!
Kan inte säga att jag kunde slappna av och njuta riktigt av vår resa bland momenten då jag hela tiden måste vara på vakt för att hinna se när han stänger ner sin hjärna. Så när jag gick mot Honnören kände jag att min hals var snustorr!! Men är det bara så, överlever jag det.

Stort tack till Nina och Maj-Britt, för pratstunden och tänket ikring sjukdomen och hur era hundar fungerar. Lite stöd för mina egna tankar omkring mitt framtida handlande fick jag.

Behöver hitta en ny modell som kan fungera för att Kalle ska orka när vi åker iväg på tävling. Eller egentligen lite olika modeller att använda beroende på i vilken omfattning av stress och trötthet han är i. Mycket beror också på hur lång bilresan har varit, eller i vilken omfattning han plockar upp energier av andra hundar runt om honom. Allt handlar om just den stundens status på honom, för att spara hans energi tills den behövs. Behöver klura lite och experimentera.

Kommer dessutom att kanske bara välja en enda tävling till, innan SM, för att spara på honom. Sen får vi se...

Nu gäller det att försöka hålla både tummarna, köra lyckodanser och träna klokt de få tillfällena i veckan som vi kör träning. Hålla tummarna för att alla momenten stannar kvar i minnet på honom och även i hans kropp, för så många träningar blir det inte i veckan. Att lägga all energin så klokt som möjligt för att få de få minuterna han orkar att blir så bra som möjligt.
Detta har ju aldrig haft någon som helst betydelse förr, då han klagade om vi inte körde stenhårt i ca 45 minuter, innan vi tog rast!
Det blir till att lära sig detta, för min del.

Känner lite att jag plockar upp hans energi då den är låg och det är ju det sista jag får göra. Måste hitta ett nytt sätt att få till t ex. en bra marsch vid de tillfällena som stämmer för oss båda. Så vi kan ta oss genom det "lågvattnet" han kommer in i och hoppas att det inte varar så lång tid. Skulle det göra det så är det inte så mycket att göra mer än att antingen försöka ta oss igenom banan eller helt enkelt avbryta. Kalle bestämmer!

Det börjar också kännas som om han är lika nöjd av att bara vara en vanlig familjehund, när han är i dessa lågvatten. Från att ha varit väldigt med och på, när jag gör förberedelser för att åka och träna/tävla, till att nu dra sig undan och titta under lugg från sin plats under matsalsbordet och säga; -Jag ska väl inte följa med? Dessutom ser han ut som om det vore det hemskaste som kunde hända... eller ser han ut som om jag tänkte mörda honom när jag kallar på honom! Känns inte lika inspirerande att varken träna eller tävla då.

De tillfällen som han nästan är sig själv är väldigt få, så för tillfället försöker vi hålla näsan/nosen över vattenytan. Får se om denna flytväst av ork, energi och attityd kan hålla oss uppe tills efter SM.

Detta är vårt fjärde SM och det hade varit toppenkul att få starta en gång till, samt att få träffa alla duktiga och mycket trevliga medtävlare igen. Ser fram emot alla goa skratt och glädjen av att vara tillsammans och dela varandras stora intresse.

Årets morsdagstårta, à la Carina!

I helgen var det ju också alla mammors dag! Jag hoppas att alla morsor, fick en fantastisk dag tillsammans med sina barn! Jag fick!

ToppTre-kullen 5 år



Idag hoppas jag att både Thea Toppklass och Thorsten Toppskott "Gösta", blir ordentligt firade på sitt 5-års jubileum! Härliga promenader och ett och annat gott, så klart! Kram på er!

Änglahunden Thyra Toppsnäcka har det säkert otroligt livat tillsammans med sina släktingar på andra sidan!

Verkligen en prövning för Kalle...

...att ha kört 5 tävlingar på 4 veckor!

Mästarklass A: Team Kallerina - Nina / Ebba - Lena / Viggo

De två sista tävlingarna kördes på Kristianstads BK och var en dubbeltävling.
Vädret var till vår fördel på förmiddagen och det var precis den temperaturen i luften som Kalle gillar. Dessutom kändes det under vår första runda nästan som förr, innan han blev sjuk! Han var otroligt glad och nästan med så mycket energi som tidigare.
Jytte Sigsgard dömde och det var toppen att få känna igen sin hund igen. Resultatet blev 99 poäng och Helhetsintrycket; Super Super Snyggt! Härligt att se Kalle igen! 1 placering!

Men säg den lycka som varar för evigt...
På eftermiddagen kom dels solen fram och då var han inte heller riktigt samma Kalle.
Jag ser jättetydligt när han kommer in i ett vad jag kallar för lågvatten. Andhämtningen går ner, blir långsammare och han pustar, ögonen blir halvöppna och när han tittar så är det precis som om han inte ändå riktigt ser, gnället kommer och hans oro ökar.
Det var en kämpig runda. Inte bara för mig som behövde starta om honom mellan nästan varje moment och även vid alla moment också. Utan säkert också för Kalle som ändå skulle hänga med på alla dessa turer. Han kämpade på och de som inte är vana vid och känner oss ser så klart inte allt detta som pågår. För trots allt så hinner jag oftast se när jag behöver starta om honom och resultatmässigt så har det inte synts än.
Domare var Ingrid Dahlqvist och det höll till 98 poäng. Helhetsintryck; Mycket bra team! Mjuk och fin hantering! 1 placering!

Har faktiskt liksom lite granna tappat sugen faktiskt. Dels av oron för Kalle, men också att det liksom inte känns så kul och värt allt jobb längre.

Hans ork och lust även hemma till att vara alert är också inte heller densamma. Han känns liksom inte så sugen utan ser ofta ut som om han knappt vill följa med. Ibland ser han ut som om jag tänkte utsätta honom för värsta tortyren när jag frågar om han ska följa med. Samtidigt har han såklart ljusglimtar i allt och våra träningar är inte helt urusla utan det är bara känslan som liksom fattas... den där teamkänslan och riktiga glädjen som alltid funnits.

Försöker hitta en balans i detta nuet och vår träning, för att försöka fortsätta ha den kvalitén som jag vet bor i oss. Nu har jag ju dessutom bara Kalle, så jag har så klart hur mycket tid att fokusera på eventuella symptomer. Massor av gånger om dagen tänker jag på och försöker analysera hans status. Kanske inte så konstigt eftersom hans insjuknande alltid kommer så fort och det går väldigt snabbt från att han insjuknar till att han är riktigt mycket påverkad.
Jag gillar de flesta djur och tycker att naturen med alla dessa djur är fantastisk, men fästingen hade jag gärna sluppit ha någon bekantskap med. Själv har jag också haft ett antal och även behandlats.

Trots allt ska jag försöka hitta denna balans och få till bra kvalité i vår träning fram till SM i Eskilstuna. Får Kalle vara frisk och vi kan uppbringa lite glädje i det vi gör så kör vi så gott vi kan. Förra året, sa jag, efter att vi kunde komma tillbaka att det var en glädje att kunna starta i Sundsvall. Kom vi till finalen så var det en bonus och att då dessutom få bli placerad efter även en utslagsbana... det blev ett stjärnregn!! Så kändes det verkligen också. Förstår inte hur vi klarade detta i denna mördande konkurrans.

I år har vi kvalat in på 497 poäng även om inte Kristianstadstävlingen ännu är registrerad på kvallistan
(2 x 100 + 3 x 99). Ser fram emot att träffa alla igen och även göra lite nya bekantskaper, så klart.

Tävling på Söderåsens BK

För första gången på länge, så var jag faktiskt bekymrad för min Kalle. Skulle han hålla ihop, fungera, svara rätt eller ...
Efter denna märkliga träningsvecka, där vi haft sådana missar och felsvar som aldrig den! Hur han har varit låg och trött. Inte känts som om han över huvud taget velat jobba alls, så är det ett under att det ändå gick så bra idag! Även när jag ser på bilderna, så ser han trött ut! Min lilla plutt!


Jag & Kalle, 99 p. Gun & Stumpan 100 p. Annelie & Bella 94 p.
Grattis! Bra jobbat tjejer!

Kalle har fått flera beteendeförändringar, helt klart, sedan han insjuknade i anaplasma förra sommaren och nu verkar han vara inne i en riktigt låg period trots att han inte uppvisar några sjukdomstecken som går att mäta. Tankarna går därför väldigt mycket runt i mitt huvud... Tex;
I bilen gråter han numera och kan inte koppla av ett dugg medan vi åker.
Väldigt stressad i många situationer och det känns inte längre som bara förväntansstress.
Tröttare både i huvudet och då även allmänt, när vi jobbar.
Väldigt mycket ljud och prat.
Låsningar i träningsmoment då han helt plötsligt inte tror att han kan röra sig alls... liksom fastfrusen...
Kalle "stänger av", i sitt huvud.
Ser ut ibland som om han tror att jag tänker "mörda" honom och får då väldigt låg profil.
Sovit mer och mycket hårdare.
Flåsar och gnäller, utan anledning mm.

Idag hade vi en hel del stress i bilen till tävlingsplatsen och han hade även det jobbigt när vi kom fram. Ofta har vi bara kunnat sätta oss ner och då har han tidigare stressat av, men idag fungerade inte detta utan jag testade att nästan lite kravlöst, bara få honom att göra något. Just idag fungerade detta bra. Han slappnade av och fokuserade på uppgifterna jag gav honom. Tog det väldigt lugnt och körde inte mycket alls utan bara lite kontakt och lekövningar.

I banan så märkte jag efter ett par moment att hans hjärna stängde ner sig i korta stunder, men jag kunde knäppa på honom snabbt igen. Ända tills vi var på moment 15 (301 - lämna 1 steg, kalla in) då gjorde han momentet, men när jag ber honom fortsätta tillsammans med mig till nästa moment sitter han kvar! Såg lite borta ut! Fick be honom igen och vi fick med all rätt ett avdrag. Då var verkligen hans hjärna i ett pausläge! Märkte också i honnören som var att ligga på höger sida, att han var helt slut! Ögonen kisade och han som brukar kika upp på mig då och då, såg verkligen inte upp en endaste gång under hela tiden vi var i denna. Tror han skulle kunnat ligga stilla där i många minuter till!
Helhetsintryck; Fin kontakt. Snyggt jobbat!

Stannade för en promenad i A3-skogen på vägen hem, men insåg efter ett par hundra meter att Kalle inte ville gå så himla mycket... tungan hängde som en lång slips, han flåsade, kändes sliten, så vi lastade igen och fortsatte hemåt.

Han följer så klart med mig när jag lämnar rummet och vill absolut vara tillsammans med mig, men han är såååå trött nu! Han höjer huvudet, ser upp, men ändå inte, liksom.

Just nu fokuserar vi bara för dagen. Vet att det kanske rätt som det är, faktiskt dags för en medicinering igen! Försöker mentalt förbereda mig om att det kommer att se ut på detta sätt framöver och att det när som helst kan ta en ände med att var på topp! Men inget av detta är alls viktigt. Viktigast är att Kalle kan klara vardagen på ett bra sätt.

Tack alla fina medtävlare och Söderåsens arrangörer, för all medkänsla, era frågor om hur Kalle mår och alla glada tillrop för oss. Det värmer! Ni är guld värda!

Träning & tävling!

Vi har så klart tränat i veckan, med blandat resultat, men det mesta har ändå känts väldigt bra. En del "felsvar" eller ickesvar, kanske jag ska beskriva det som. Men på något sätt så verkar vi få ihop det rätt bra, när vi tävlar.
Detta gör mig dock lite orolig, för att så har han betett sig ett tag innan han sedan blivit sjuk! Så alla tumhållningar och goda tankar behövs! Vill inte ha en sjuk hund mer!!! Nu vill jag bara ha en frisk och stark liten hund framöver!

Några olika banor har det också byggts, med fler moment än vad som är brukligt, eftersom Kalle då åtminstone inte blir en turbo-Kalle utan håller sig bredvid och inte gallipoppar som en galning bredvid för att så snabbt som möjligt skynda på mig. När jag gör så vet han alltså inte, när banan tar slut.

Idag var det tävling på Osby BK. Alltid trevligt att tävla här. Tack för det!
Grattis till alla dagens pristagare!

 

Felsvaren, dyker inte upp på samma ställe utan det kan vara den mest basala övningen som han bara tittar upp på mig och inte utför. Som om ljudet inte når in... På dagens tävling var det vid ett positionsskifte från sitt till stå. Så där fick vi sen -1 poäng.
Det kan det ha varit en kombo av dels detta, tillsammans med att det var blött i gräset. "Sitta" = onödigt, kan ju funka ändå... även där sen -1 poäng.

En kul, luftig och utmanande bana som fick både mig och Kalle att vara fokuserad. Det blev alltså en bana som man rörde sig fram och tillbaka över hela tiden. Faktiskt stolt över att jag hittade min väg i den och att jag behöll lugn och fokus både inför starten men också när vi sedan körde.

Domare; Cristina Lundgren  Helhetsintrycket blev; Glad hund och många snygga detaljer!
Summa: - 98 poäng
Vilket jag verkligen kände att jag hade. Så nöjd med att han är motiverad och glad för att köra med mig. Finns saker jag ska tänka på, men i det stora hela, så känns det bra!

Däremot är jag inte lika glad över att han idag verkligen var uppgasad och pratig. När jag nu tänker efter, så måste jag skärpa mig och avväpna honom snabbare genom att bestämma att han får ligga ner så han tappar energin fortare. Alltså ta mig den tiden att ha så gott om tid att vi hinner sitta ner en stund innan jag även torrgår med kartan och honom.
Det är stor skillnad på honom bara sedan i höstas, när man tittar på stress och förväntansnivån. Måste testa en del saker för att hitta lite mer jämvikt.

Även dags att verkligen, tänka igenom upplägget och önskemålen på träningarna framöver. Vilken typ av banor/slingor i kombination kan Kalle behöva men även att tänka på mitt eget huvud och just lite strategi för att få till en bra energi, samt minne för ovanliga saker i banorna.
Helt enkelt det måste få bli mycket komplicerat och lite rörigt för att min hjärna ska få jobba ordentligt. Så det blir till att sätta sig och rita lite mer knöliga och annorlunda banor igen. Känns lite mossigt i huvudet för närvarande.

Det som var bra:

• Uppvärmningen/genomarbetet inför starten kändes lagom
• Kalles motivering
• Kalles ork, lugn och fokus i hela banan
• Mitt fokus och lugn
• Min strategi för ingång och honnör

 Det som behöver bli bättre;

• Planen då vi anländer till tävlingsplatsen
• Skapa ytterligare lite mer rätt attityd och energi på Kalle
• Försäkra mig om att Kalle verkligen utför alla momentdelar vid svårare förutsättningar eller då det kan uppstå sk. felsvar
• Jag måste känna glädjen i hjärtat inte bara att munnen ler
• Släppa felsvaret, snabbare i banan

Ikväll blir det något gott att äta och så tar vi det lugnt! Imorgon, tar jag tag i veckans träningsplan!

Årets första tävling!

Så, äntligen... kunde vi komma ut igen och andas tävlingsluft, samt träffa alla duktiga medtävlare!
Fast vi är förstås inte alls senare än annars om åren då våran tävlingssäsong oftast varat mellan april och november/oktober.

Fast det var nästan så att vi på grund av att jag inte mådde så bra hade ringt återbud! Vilken tur, att vi chansade på att jag skulle klara det.

1:a: Carina Engqvist/Krankesjöns Yellow Diamond & Jag/Lill-Tegens Karl-Alfred
3:a: Evelina Karlsson/Tollartrollets Mandelblom & Åsa Skog/Bennaz Czilla El-Ra

För första gången tävlade vi på Älmhults BK. En mycket trevlig bekantskap där alla var mycket hjälpsamma och gjorde allt för att vi skulle få det så praktiskt som möjligt. Hit kommer jag gärna och tävlar fler gånger.
Ett jättefint presentkort som pris, på hela 200:- att handla för på IKEA. Toppenbra och snällt, tycker jag, som varken vill ha prisrosetter eller bucklor som bara samlar damm.

Domaren Ingegerd Jansson, var i vanlig ordning också väldigt trevlig och tillmötesgående och hade byggt en kul och trivsam bana att jobba i. Gillar banor med flyt och lite avstånd så att man känner att man inte bara gör trix utan man måste förflytta sig vissa sträckor också. Tummen upp för detta!
Helhetsintryck: Jättesnyggt!

Dessutom en härlig känsla när jag otroligt nog, får höra att vi fått behålla alla 100 poängen in i mål! En riktigt bra början även på detta årets säsong, när vi nu fick vår 13:e hundring i mästarklassen. Nu kan vi nog känna att vi kanske kan komma med till vårt fjärde SM, för våra 484 poäng steg därmed 10 poäng till 494 på kvallistan.

Jag blir dessutom alltid lika förvånad över mig själv att jag inte blir stressad och nervös. Det pirrade till lite någon minut innan start, men efter att ha tagit ett djupt andetag och sagt som jag alltid brukar till Kalle och som jag gjort sedan vi började tävla ihop för åtta år sedan, nämligen;
-Nu ska vi träna, Kalle! Är du med mig?
Faktiskt är det 8 år sedan, som vårt tävlande liv startade tillsammans! Den 1 april, 2007, gick vi ut i lydnadsklass 1! Tänk så mycket vi har lärt oss sedan dess, min lilla plutt och jag! För att inte tala om alla jättetrevliga människor och dess jyckar vi träffat! Och så himla kul vi har haft med alla.

Kalle var väldigt taggad idag, i vanlig ordning. Som tur är får vi oftast ihop oss när det är skarpt läge och tävling ändå!
Dessutom är det nog dags att bygga banor med mer än 19 moment, så han åtminstone kan gå normalt utan att jag är livrädd för att trampa på honom. Idag började han ladda, vid moment 13. Då sa han att; -hejja, hejja matte... snabba på nu för vi är nästan i mål och då måste jag få gottigottgott!!!

Kalle tog givetvis på sig den vanliga fotograferingsminen! Att han alltid måste grimasera på korten! Så till alla er som säger att han är söt!!! Öäh... jag har sett han från en mycket bättre sida...
Ett talesätt är "sådan hund, sådan matte", men jag tror inte att jag gör så mycket grimaser som Kalle.

Stort grattis till alla pristagarna!

Så kul att se att det också kommit lite nya ansikten bland alla "de gamle"!

Väl mött, allesammans, på kommande tävlingar!