Dagens tävling...

...blev en riktigt bra dag!

En trevlig bana, med många lydnadsvändningar och där det gällde att hålla koll på alla halter mm.
Designad av Leif Borgenlöv och dömd av Mats Jansson.

Många fina rundor av mina duktiga medtävlare fick jag se idag! Lite nya bekantskaper och så är det alltid väldigt trevligt att tävla på Osby BK, som stod som värd när Collieklubben arrangerade tävlingen.
Glada skratt och inspirerande snack om träning blir det också alltid, när man träffas!

Idag hade vi en stor varm sol på himlen, vilket jag mår som bäst i men som Kalle inte uppskattar lika mycket. Man kunde se att många hundar tyckte detsamma. Trots detta och trots att vi hade en sådan maratonträning under gårdagen så verkar det i alla fall ha hjälpt, för Kalle gick absolut inte upp i "skynda dig matte, vi är snart i mål-galopp" när vi var på 15-16 momentet. Nu väntade han in mig och lyssnade. Skönt!

När jag såg filmen, fick jag en bättre känsla än vad jag bitvis hade inne på banan. Men så är det kanske för många. Jag är glad över att Anders följer med och filmar, för jag behöver se att Kalle har den rätta attityden med egna ögon, och då kunna rätta min känsla till en bättre än den jag kände.
Sen finns det alltid saker som jag vill ha lite mer utav och bättre utförda... men så är det med hundträning!

Något som jag har lite svårt för just nu är att jag behöver ha ett högre röstläge, och vara mycket tydligare med hjälperna mina, än tidigare. Jag tror nämligen att Kalle börjar höra mina kommando sämre! Detta gör att jag känner mig obekväm, och själv upplever mig som "sträng"! Jag har ju nästan alltid bara viskat och kunnat använda en "piggare" röst, när jag nu istället får ta till lite mörkare röst och prata klart och tydligt. Så detta behöver jag verkligen öva mig i att komma över!
Inte kul och titta ner i Kalles ögon och se frågetecken, om vad jag säger. Ibland har han sett ut som om han tycker att jag ska "prata ur skägget"!
Nu ska jag bara komma på lite smarta lösningar som gör att vi kan hitta en ännu mer trygghet i varandras samarbete i detta nya som händer.

Självklart är jag nöjd över hur vi ändå kan samarbeta, och på våra fyra starttillfällen i år, så har vi fått 3 stycken Maxpoäng samt 1 med 99 poäng!

Grattis tjejer!
2 Gun - 98 p. Jag - 100 p. Helene och Lena 97 p.

Väl mött igen, någonstans framöver!

Tävling i Hässleholm och...

... en sk. överträning!

Torsdagens tävlingsrapport;
Bra, kortklippt, torrt gräs, hyfsad utetemperatur och en övertaggad kortbent grå, lite pratsam Kalle!

Trevlig bana som Gitte designat, och med en del utmaningar som gjorde att man lite tvekade på om Kalle skulle välja att svara rätt ändå. Nu gjorde han det, även om han hade lite galoppombyten bredvid mig och inte gjorde allt enligt hur jag, önskar ha uppgifterna helt utförda. Men vi fick behålla 99 poäng / 100. (Klicka på bilderna för större format)


Av mina duktiga medtävlare hamnade 4 stycken på en 1 placering, tillsammans med oss. 
 Andrea / Pärla, Hanna / Bacci, Emelie / Vincent
Foto: Anders Lindahl

Överträningsbana idag, med massor av moment!
Varför, kanske någon undrar! Började nämligen fundera efter gårdagens tävling där han mer och mer, gick för långt fram och hade en större förväntan, på något... kom på att denna där kloka och uträknande jycken säkert har fått in i sin kropp (och kanske huvudet också) antalet moment det är innan man är klar och kan få belöning!!
Så idag, såg jag samma reaktion inne i banan och att han var väldigt övertygad om att det var dags för lön! Lite förvånad blev han då jag bara gick vidare, och dessutom gick lite luften ur honom, minsann!

Dagens bana innehöll klurigheter, det var tätt mellan momenten, en del längre sträckor att gå också men framför allt 29 moment. Det blev ingen honnörsträning alls idag utan fokus hade vi istället på att orka, göra rätt, och inte ta egna beslut. Helt enkelt vänta på signaler och inte inbilla sig att han skulle veta vad som kommer.

En del skyltar bytte jag också plats på, för att försvåra efter hindret mm. Dessutom allting, som vanligt, med handling på både höger och vänstersidan. Verkligen lyx, att bara ha en hund i träning! Ska uppskatta detta mer, när jag igår hörde hur mycket andra anstränger sig... ler... fast vi har valt denna mängd arbete allihopa!

En del missar i form av att han föll tillbaka på första rundan med att slå i hindret, och då bestämde jag att vi bara går vidare, men när detta hände även på tillbakavägen så bröt jag och gjorde om. Kom då helt enkelt på mig själv med att om jag ger vägledning med handen på skickandet... så slår han i... utan och bara stilla kropp med armarna vid sidan och kommendering så inget islag.
Tungan alltså "rätt i mun" och hålla styr på kroppen, gäller för mig också! Så det löste sig där.

Det stämmer verkligen också att hur man slutar dagen innan, det blir så man startar nästa träning. Så detta gallopperande och ett överttaggat sätt att föra sig bredvid mig, det startade vi med idag också trots att det var betydligt mer varmt än i går.

Verkligen kanon att han anstränger sig och jobbar när det ofta varit så att han gått ner sig i värmen, så det var ju bra. Skulle gärna sett att han ändå håller sin position med denna energin.

Nöjd och trött Kalle, nu... men han håller ändå koll på allt runt om, så att allt här hemma på gatan går till på rätt sätt... skratt... älskade lilla hund!

I morgon väntar det en ny tävling, fast på Osby BK...

"Ömsom vin och...

...ömsom vatten"!
Ett talesätt som lite kan beskriva början av denna veckan.




Lill-Tegens Nanna & Lill-Tegens Karl-Alfred

Ett tråkigt besked fick jag av matte Marie, då hon berättade att Kalle´s mamma, L-T Nanna, inte finns med oss längre här på jorden.

Nu har Nanna återsett sin pappa Hero, dottern Vira och sin son Lilla Fridolf "Svante" (Kalle´s helbror). Tillsammans kutar de nu säkert runt på himlens alla ängar och har jättekul!
Tack Marie, för att du tog hand om Nanna under hennes sista år och vi förstår att det blivit tomt efter henne!

Nanna, var en fantastiskt duktig tik, som jag tror skulle kunna blivit lika duktig som Kalle om jag haft detta lydnadsintresset då.
Alla redan som ungtik visade hon intresse av att hjälpa till och vårda sina småsyskon. Vilket gjorde att när hon fick egna valpar, henne till en otroligt duktig mamma.
När hennes mamma "Saga" fick sin sista valp, Astrid, med kejsarsnitt och hon själv hade Kortspelskullen tog hon också hand om henne tillsammans med sina fem dagar äldre valpar utan några som helst frågetecken. Dessutom fortsatte hon att hjälpa till och fostra "Jippie´s" valpar när de föddes.
Tre kullar sammanlagt, och 17 valpar blev hon mor till!
En snygg, söt, duktig, smart, envis, snäll, vänlig tik, med mycket pondus och väldigt mysig att ha hos sig. Hon kommer verkligen att fattas oss här på jorden, men hennes barn har ärvt mycket av hennes sätt. Så det lever kvar på sätt och vis och jag har ju dessutom hennes son Kalle, som förgyller mitt liv fortfarande! Vilket jag hoppas blir lääääängeee till!



2013-08-31 var sista gången vi sågs!

Tisdagsträningen
En improviserad träning på förmiddagen, där det blev att fritt ur huvudet köra olika moment.
En hel del vändningar, stegförflyttningar och sidosteg.
"Backa" och "Backa ifrån", tillsammans med lite skicka-övningar över hinder och till kon.
Snurringarna och även 270 /360-knorrarna.

Kalle var glad och samarbetsvillig till tusen... eller var han extra nöjd med sin lön... ler...

På kvällen träffade vi Monica med jyckar, där jag körde Monica i de lydnadsklasserhon är och sedan fick jag & Kalle också jobba med elitklassmomenten!
Kalle och jag har ställt upp grejorna förutom då vittringspinnarna, för att de inte naturligt längre finns med i bilen numera... men då har det bara varit jag och Kalle. Ingen "provledare" som "tjatar" eller tycker något. Så svårt det helt plötsligt blev för Kalle! Han var bara helt enkelt tvungen att kolla för att se om det var på Monica han skulle lyssna eller på mig! Jättebra övning!
Tog honom från bilen och i princip rätt ut på plan... öh, host, host... ööh... mycket eneri och det blev en riktig Turbo-Kalle i fria följet. Finns liksom en orsak till att han finns bredvid mig en god stund innan vi ska arbeta!
Så nöjd ändå över hans glädje och trevliga attityd till att göra arbete tillsammans med, mig trots att jag föll tillbaka till ordning och reda i kroppen, tillsammans med sparsmakade kommandon och ledtrådar.
"Blixten"; Alla momenten utfördes på bästa sätt.
Inkallningen med ställande och läggande; Bra tempo alla sträckorna, ett par steg innan ställandet, segt läggande och kanske inte heller inom en hundlängd... men ett glatt utförande.
"Sändande med ställande och läggande"; Jättesvårt på diagonalen (den var alla redan placerad där), och med rader av gräsklipp, gjorde att Kalle inte hittade denna... fick för sig att det var en dirigering mot apporterna. Gjorde om och förenklade och till slut hittade han denna... Riktigt bra tempo till konen, till rutan och inkallningen annars.
Har alltid sagt att Kalle läser av omgivningen och linjerna som finns runtomkring och det blev tydligt här då vi inte övat dessa linjer sedan 2011.
Apportering med dirigering: Ett högerskick först, med mittapport ute. Gick ut lika bra till denna konen, stack iväg något rakare rätt ut än han brukar och fick därmed apporten i sikte. Apporterna låg dessutom med den tjocka änddelen mot honom, vilket också gjorde det svårt att se dem. Ett stopp och ett nytt skick, så gick han rätt och kom in i en väldigt bra fart med en tung och mycket stor apport.
Metallapporteringen över hinder: Kalle drog på Monicas kommando... så det blev omtag och lite extra tjatande av olika kommandering innan han lugnade ner sig och väntade på mitt! Dessutom så fick han för sig att han inte behövde hoppa på tillbakavägen, men min teori om detta är att då vi gjort momenten a´ la´ rallylydnad med lek och energi, så behöver han inte hoppa tillbaka. Fastän detta nu var metallapporten så trodde han bara att detta var bara e ny leksak. Men med härliga hopp och en energi som var toppen fixade han till det.
Vittringsprovet: Monica hade extrapinnar, så vi körde detta också idag. Har inte gjort detta tror jag alls sedan min sista tävling 2011 i augusti. Spännande att se hur han skulle klara detta... men jag hade inte behövt oroa mig så mycket. Ännu en gång fick han på västgötaspetsmanér för sig att mitt "leta" nog inte var pinnarna som han sökte över utan han tänkte att någonstans finns godiset... men efter att konstaterat att det inte fanns några sådana där så tog han rätt pinne och kom in med!
Fjärrdirigeringen: Ingen skylt, men Monica ställde sig ut åt höger men framför honom... trots att hon försökte göra så små ändringar hon kunde med händerna upptäckte Kalle dessa och svarade då istället för att alltid vänta på mig... hm... Trevligt med lyhörd hund, eller...
Stort tack, Monica för denna härliga träningskväll! Hade faktiskt riktigt kul med elitmomenten, även om allt inte riktigt var "där"!

Kul att uppleva "gamla" minnen och faktiskt så sitter minnena väldigt bra förankrade i kroppen fortfarande!
Samtidigt väldigt "avslappnande" att koppla på hörseln bara och göra det man blir sufflerad med!

Kändes som att gå lite med "halvfart" och inte som när man tävlar rally, där det gäller att ha hjärnan riktigt påkopplad, och där kroppen också utför det hjärnan säger. Rätt fot ska man också landa på vid rätt moment och på rätt avstånd ifrån skylt mm.
Gå rätt i banan, är ju också en förutsättning för att inte få tapp, på poängen eller i värsta fall bli underkänd.
I lydnaden, så blir det inget avdrag om man skulle missförstå tävlingsledaren och svänga fel, utan då kör de bara en rätt igen och så länge som hunden är på rätt ställe så är det bra. Sen är givetvis lydnadsarbetet svårt på andra sätt...

Denna onsdagsmorgon, körde vi en bana ifrån helgen, som Gitte Hansson designat. Bytte andra hindermomentet mot backa tre steg istället bara, tänkte att hindermomentet kan jag förändra hela tiden till ett annat i alla fall, då jag ändå går flera rundor.

Första rundan: allt enligt tänket. Resultat; Bra flyt, rätt attityd, lyhörd och gjorde allt som jag bad honom om. Glada och nöjda, båda två. Honnören blev ett liggande på höger sida!
Andra rundan; Start i högerhandling, och vände alltså på steken för att få till alla dessa moment på detta sätt också. Samma resultat som ovan. ingen honnör.
Tredje rundan gjordes som första rundan: Fast denna gång gjordes alla transportsträckor i långsam marsch. Riktigt duktig, lille Kalle. Ingen honnör.
Fjärde rundan: Högerhandling och med språngmarsch istället på alla transportsträckorna! Något långt fram bitvis, enligt mitt tycke, men helt ok i positionen i rallytänk. Bra jobbat även i språngmarschen.

Glädjande i dag var att jag hade både rätt tempo och takt, missade ingen handling. Kalle missade inte heller några signaler, men positionen i språngmarschen var för långt fram, i mitt tycke. Kort sagt en träning som blev en lyckad test, inför tävlingarna i helgen.
Ser fram emot att träffa alla!

Bana...

... på Åhus BK, tillsammans med Monica och hennes tre jyckar!

Det blev en trevlig bana som de hade tävlat i, under helgen, på Olofströms BK.
Körde på som om det vore tävlingsdag för oss och det kändes bra.
Kalle fokuserade enkelt på uppgiften idag, och det enda jag själv kände var att han släppte lite i spiralen, men det var helt inom avståndet, enligt Monica. Däremot, så hade han med sina korta ben nästan satt sig, då han vände runt för att följa mig vid upplockandet av övningen "backa ifrån"! Monica trodde att det berodde på att jag gick för nära honom och att han inte kom runt... Det kan vara väldigt svårt att se på västgötaspetsarna eftersom de har en brödlimpa till kropp och väldigt korta ben. När jag provade igen, fick jag inte alls det resultatet... men något att tänka på hur upplocket ser ut så ingen domare tolkar det så.

Som på de flesta träningar går jag in och vänder på alla övningarna så att det blir även högerhandling.
Det som hände då var att Kalle började gå lite långt fram idag, och han var väldigt på hugget... vilket gjorde att det var betydligt svårare att vända. Men det är bättre att han är där än bakom... lite belöning i sista rundan vid rätt ställe för att få lön gjorde att det blev bra!
Extra glad blev jag över hans arbete i "backa ifrån"!

Tack för idag Monica!

Bra kvitto på träningen idag...

...när vi körde lite utmanande kombinationer, för oss båda!

Svårigheterna var inte bara momenten jag valt, utan även värmen och solen som trots att det var på morgonen ändå gjorde det jobbigt för Kalle! Än så länge, gillar jag värmen, för den gör att jag inte känner av kroppens besvär lika mycket. Men så har jag inte så mycket hår som Kalle heller.
Jag kammar ur honom nästan varje dag, bara för att han inte ska ha så mycket innerrock!!

 

Tungan hängde i vanlig ordning, som en slips!

Dagens övningar som kördes med både vänster och högerhandling;

Utmaningarna var bl. a.;
Att Kalle inte skulle dra till frestelsen där hans favoritleksaker var utplacerade när han skickades antingen över hindret eller fram till konen. Han skulle alltså inte tolka dessa som externa belöningar! Vilket faktiskt inte heller skedde, så det kunde jag bocka av som lyckat.
Skick/ inkallning över hinder för att sedan kunna skickas direkt på framförbyte eller till kon. Som snabbt fick samma lyckade resultat.
Dessutom svara med att kunna både backa bredvid/eller hörsamma frontövningen och backa ifrån mig. Det var en viktig punkt att veta att han lyckades på första försöket och att det inte kändes segt. Vilket jag inte heller tyckte.
Frontövningarna med olika många sittande och ingångar, var nog mest för min del, då jag behöver öva mig i att läsa skyltarna. Men också att Kalle inte skulle inbilla sig på västgötaspetsvis att han kunde och minsann visste hur det skulle vara! Jag tvekade lite några gånger och fick kolla en extra gång... hm... och Kalle hade något sitt framför som inte blev så rakt som jag vill ha det... men annars är jag nöjd.
Snedsteg och stegförflyttningarna, gick helt okej, men vi är inte riktigt där jag vill ännu.
Vändningarna på alla sätt, var också bra förutom att Kalle vid båda vänd ifrån en gång missförstod och påbörjade en "tyskvändning"!
Lämna och kalla in-övningarna gjordes i två omgångar, där första omgången gick jättebra! Däremot när vi efter att ha kört andra övningar i mellan startade på samma lämna moment, så tyckte Kalle att han kunde övningen... ler... men han hade inte räknat med att jag skulle känna honom så bra och då var beredd på detta! Blixtsnabbt vände jag mig om och spände blicken i honom för att pekandes skicka honom tillbaka till sin plats igen! Eftersom jag misstänkte att detta kunde ske och det var ju därför jag lagt upp övningen på detta sätt, så hade jag dessutom varit extra tydlig med att han skulle sitta kvar, när jag lämnade honom... överrumplad, lommade han tillbaka den metern han hunnit och jag tog honom på en ny start, och lämnade igen. Denna gång passade han sig för att tro sig veta och kunna! Duktig kille! Nöjd!

Avslutade med lite lek och bus, de obligatoriska kexen.
Gjorde dessutom en inryckning, där Kalle fick ligga som hjälphund, till en klubbkompis som snart ska ut och tävla! Vi hittade en skuggig linje som de kunde ligga i och själva stod vi ute i solen. Så jag tror inte att Kalle led så väldigt mycket... ler... även om arbetet egentligen var slut...

Tänk att jag fortfarande lär mig...

...att hitta träningsvägar för att få till ett bra samarbete med Kalle!

Tycker att det märks en hel del på Kalle att han nu är en "mogen man", och att det därmed behövs tänkas på lite annat sätt. Att han dessutom inte uppfattar saker på samma skarpa sätt heller längre, vilket hans också lite långsamma matte måste nu lära sig att klara av.
Jag har nu behövt lägga till och ändra i mina signaler, använda ett tydligare verbalt språk också... vilket jag har kunnat vara väldigt sparsmakad med.
Så det handlar inte bara att lära nytt för Kalle, utan jag behöver ha in ett nytt "kroppsminne" för de olika sakerna som nu behöver förstärkas.

Idag har vi kört en träningsbana med fler moment än vad som är på en normal bana!

En bana med flyt i som ändå fångade upp och gav en tid till att få till rätt positioner. Lite tight mellan vissa moment, som i sig kunde vara en utmaning.

Vi körde, 23 moment + stående honnör. Rusade till belöning och fick en drickespaus. En ny start, fast med högerhandling, men ingen honnör.
Längre paus, med mys och avslappning, sedan ny och normal start, för att belöna vid målskylten och direkt gå till starten och då köra banan i högerhandling igen. Ingen honnör!
Det var strax efter lunchtid idag så solen stod högt på himlen och tempen visade på 19,5 grader!

Utvärdering
Jag; Skötte mig och mina åtagande bra.
Bör komma ihåg att tala tydligare och att tänka på min takt och få in rätta tempot!

Kalle; Jobbade på bra och försökte verkligen göra rätt fast det var för varmt!
Kan ligga lite för långt fram, även bli lite studsig vilket gör att jag är rädd att trampa på honom.
Något sen vid lämnandet för att hoppa hindret, men det kan vara jag som kanske inte var tillräckligt tydlig där.

Dagen innan körde vi också en träningsbana!

Även denna dag, soligt och varmt men det var på morgonen så det hade inte hunnit gå upp så mycket i temp.

28 stycken moment med diverse utmaningar.
Allt blev inte utmaningar för Kalle, för han är ganska säker på att bara gå till den kon som han siktas in på, trots frestelser och flera konor på rad. Alla dessa konor var dessutom utplacerade med lika långa avstånd nästan, mellan dem så att han skulle lika gärna ha kunnat kuta vidare till nästa. Kalle brukar inte dra till frestelserna, så detta är inget moment som vi behöver träna jättemycket.
Däremot var det korta avstånd där momenten kommer nära inpå och snabbt, vilket vi hade i denna banan. Lite spetsvinklar och olika vändningar, samt även att vara fingerfärdig med att få undan apporteringsföremålet.
En djungel av vinklar med stopp och även lite olika frontövningar där jag behövde hålla huvudet kallt och läsa på skyltarna!
Även denna kördes några gånger på "normalt" sätt men också med högerhandling.
Kalle började första rundan med att inte vara "på"! Så då stoppade jag och klev av. Han fick kopplet på och vi körde lite utanför med positionsträning sedan gjorde vi ett nytt försök. Det gick bättre.
Det mesta känns säkert och tryggt, däremot så ville jag ha lite mer energi och attityd.
Funderade och kom fram till att det nog bara var en "sådan dag" och att vi säkert kunde släppa det! Vilket också visade sig vara rätt eftersom det idag istället var som vanligt!
Det blev också lite experimentträning där jag försökte tänka i nya banor med kroppssignaler och ord.



Lill-Tegens Karl-Alfred - 1 dygn



Gulleplutten - 3 månader

Det märks att min kompis numera är lite tröttare efter träningspassen... suck... lite ångest...


Tävlingarna i helgen...

var i vanlig ordning mycket väl genomarbetade av Söderåsens BK!

Vi startade hela weekenden med att stanna på Spången och äta innan vi drog vårt "lilla hus" till brukshundsklubben.
Det var väldigt gott, med Skånepanna och chokladmousse till efterrätt. Och trots att vi åt "möe mad", så var vi faktiskt inte sprängfyllda! En välbefinnande känsla av nöjdhet i kroppen, bara!

Med facit i hand kan man säga att vi började med firandet istället... 100 poäng x 2!! En bra start på årets tävlande!

Kalle, var supertaggad så det räckte för min del också! En förkylning dämpade min energi en hel del, men med vilja kommer man som sagt långt och har man då också väldigt trevliga medtävlare runt sig, så är ju ändå livet rätt bra oavsett feber mm.

På söndagen vaknade jag dessutom med en röst, som var väldigt ansträngd och annorlunda, kan man säga! Kalle såg ibland på mig med frågande blick och undrade säkert vad det var jag sa, eller så kom det nästan inget ljud alls! Då såg han ut som om han bara väntade på att jag skulle sluta röra på läpparna och "prata ur skägget"!
Trots detta annorlunda, så tog han allt med jämnmod och tänkte säkert att detta var något nytt sätt hans matte hittat på för honom att träna på!

Jag kanske inte kunde vara så verbal som annars, och det var kanske många glada för, men Kalle däremot har röst så man kan bli galen ibland! Jag hotade med att slänga honom i luften, vända honom upp och ner för att skaka ur honom allt oljud, se honom djupt in i ögonen, gav honom mitt "onda öga" och inget hjälpte!!! En sådan västgötaspets till odåga... han är, trots sina 8 år. Man kan minsann inte tro att han kan något alls då! Men jag är glad att han kan skärpa till sig när det verkligen gäller!

Två trevliga banor, gick vi i med flyt och olika utmaningar! På söndagen kändes det trots min klena och annorlunda röst som om jag och Kalle hade allra bästa samarbetet... och jag var också mer nöjd med allt.

Så roligt att träffa alla trevliga medtävlare igen och få skratta tillsammans!
Stort tack för alla gratulationer, det värmer alltid! Väl mött igen!

Kalle fick som belöning idag, en träning i form av en hel del utav Elitklass momenten!
Detta gillade den lilla grå, kortbente faktiskt! Rätt häftigt att det bara räcker med att ställa upp, se ut som om man begriper precis vad man ska göra och då har man honom sittandes i givakt bredvid.
Sa inte ett knyst till honom i fria följet... varken vid starter, tempominskningar eller några ökningar. Inte heller när det vändes på stället eller vid stegförflyttningarna. Han bara hängde på! Inte lite stolt och nöjd man blir när han fortfarande, trots att man inte är mitt i denna träning ändå lyckas.

"Blixten", satt som en smäck! vid kommando klockrena moment och finfina upplockanden.

Inkallningen... tja, inte rör han sig som någon bordercollie eller retriever, men han stannade snyggt utan steg och la sig på ett sätt som en västgötaspets kan. Samma tempo hela vägen och en rak ingång. Jag är nöjd.

Konskicket och sedan till rutan, med bra tempo, hittar sin plats i rutan lätt, fixar hela momentet utan något strul... allt såg glatt och kul ut.
Nästa konskick men till dirigeringsapporteringen... såg likadant ut. Inga problem heller med att hämta rätt apporter!
Gjorde lite "glädjeskick" till konen där han fick trampa på en target och sedan rusa tillbaka för gotter... ett par gången, sedan även fortsätta till rutan som var parkerad ungefär en 28 meter bort. För att sedan avbryta med att få kuta tillbaka till mig för belöning. Avslutade med ett skick hela vägen till rutan, där Kalles goda avslutningskex, istället fanns i bakre delen av den. Det uppskattades!

Som sista grej, blev det metallapporteringen över hinder! Och jisses, vad han hoppade och som han greppade denna. Kom tillbaka med en fart, som heter duga och sedan slängde han in rumpan intill och bara väntade att jag skulle ta apporten igen!

Kalle, fick efter lite mysande också en träff med en hare, som blev väldigt förvånad när han dök upp på apellplanen och fann att vi var där... Intet ont anande skuttade han i maklig takt ut där och när han väl bestämt sig för att det kanske var bäst att skutta iväg och inte stanna, så hjälpte Kalle honom lite på traven!! Han fick sätta in turboeffekten för den kortbente, var minsann rätt snabb. Nu brukar inte Kalle jaga så ett kommando från mig så hann haren undan in i skogen igen och Kalle kom glatt tillbaka till mig för sin belöning! Duktig kille!

En bra och kul träningsdag, med min lille kortbente grå... som dessutom också var tyst!

Nu blir det nog en paus i vårt tränande, ett par dagar... lite kursdeltagare som ska inspireras och förhoppningsvis hinner min förkylning också försvinna.

Sista banträningen...

... innan helgens tävlingar!

Mina styrkor idag;

• Bra förberedelser
• Rätt energi och attityd
• Tydlig både verbalt och min handlingsteknik

Trots att mitt huvud var lite lummigt och jag inte riktigt kände att det här var det roligaste jag kunde tänka mig att göra idag eftersom en förkylning har bestämt sig för att bo hos mig, just nu!!! Så är jag väldigt nöjd över min prestation och fokusering!

Kalles styrkor idag;

• Rätt fokus
• Bra energi och attityd (bättre temperatur ute, idag också)
• Försökte verkligen hörsamma allt och lyckades också med det.

Dagens bästa var ändå att vi börjar kännas samspelta igen och att vi börjar komma in i flowet som jag vet att vi brukar ha.


I morgon bär det av till Söderåsen med "lilla huset"! Vi ska stanna för en liten "tankning", på Spångens Gästgiveri för att intaga något smaskigt! Det är många år sedan jag var där och åt, så det ser jag fram emot.

Lördagens tävling startar med banvandring vid 9.00 och jag startar inte förrän nummer 26 av 31. Dagens domare är Mats Jansson.

Söndagens tävling börjar inte förrän efter lunch. Klockan 13.00 är det banvandring och då startar jag som nummer 2 av 34. Skönt, för då kan jag helt enkelt ta mig en fika och bara njuta av livet... skratt...
Domare är Cristina Lundgren.

Jag håller tummarna för att vi ska få en härlig helg, där jag och Kalle är samspelta och lyckas med det vi gör! Och att:

• min förkylning släpper
• jag kan hålla fokus och göra rätt
• jag kan läsa rätt på skyltarna
• vädrets makter är på Kalle´s sida
• mitt knä också ta en liten brejk från att vara odräglig, så är lyckan gjord!
• vinden lägger sig så att värken hålls stången, för då blir det båda "tummarna upp"!

Inte så många önskemål, väl, och fullt genomförbara... eller...