Om några veckor så får vi tillökning!

En liten sheltietik ska berika vår familj och det ska bli så härligt att blicka framåt igen! Stiltje har rått i över tre månader sedan Kalle vandrade vidare. Livet är bra tomt och mycket tråkigt utan en fyrbent vän!

Hjärnan börjar nu fundera på bra saker, att kunna göra med denna lilla dam. Får se vad unga fröken kan tycka om att bli Bjärlövsbo, för att inte prata om den långa resan hem. Sen ska vi ju lära känna varandra! Skapa en kärleksfull relation, fylld av glädje och trygghet!
Vi har ju alltid haft flera hundar som de små kunnat ty sig till och som liksom kan visa vägen... men nu finns här ingen.
Vi har visserligen Belle (12 år) här ibland, men eftersom hon ska få en tvåbent lillasyster så blir det ju inte dagligen längre, då hon bor hos vår dotter.
Så lite minglande och strosande, tillsammans med snälla och kloka hundar behöver jag ju hitta.

I lördags var vi så äntligen, på ett besök hos Nightrunner´s. Och på söndagskvällen fick jag ett glatt meddelande om att det var klart med att lilla Felicity kommer att få bo hos oss. YEHAA!!!

Jag har ju under flera år letat efter vem som ska bli min nästa kompis. Det vet många av er, som också har ställt frågan till mig... -Har du någon ny på gång? Är det inte dags att tänka på vad du skall ha för någon efter Kalle?
Så nu var det verkligen dags att ta tag i och bestämma mig för en ras när Kalle inte kunde vandra vid min sida längre. Tänk att det fortfarande efter drygt tre månader kan kännas så eländigt tomt utan honom!
Att det dessutom bara har gått tre månader, när det känns som ett helt år sen han lämnade.
Det är minst sju år sedan jag bestämde att en ny västgötaspets skulle det inte bli igen. I mina egna kullar har inte hittat just det eller den stora kärleken som jag bara slogs av med Kalle. Så att hitta det hos någon annan uppfödare var inte troligt! 

Men himmel, vad svårt det har varit, att bestämma sig! Massor av frågetecken! Vad vill jag syssla med i framtiden? Vad är viktiga egenskaper? Vad kan jag ge avkall på och leva med? Hälsostatusen på vissa raser är en sak som försvårat valet.
Flertalet olika uppfödare har besökts under dessa år, som jag funderat.
Massor av samtal, olika rasspecialer och utställningar har vi varit på. Men eftersom det inte bara rätt av känts toppen och Kalle fortfarande varit mitt allt, så sköts det alltid upp.
När Kalle blev sjuk, funderades det igen, och till slut blev det ju ett faktum! Även funderingar på att göra annat istället för hund!!! Men det är skönt att jag nu äntligen kan blicka framåt igen! Nya mål, nya äventyr!

Anders har också verkligen gillat och gillats av sheltisarna. Men det var inte förrän jag kom i kontakt med den amerikanska modellen som jag riktigt älskade det jag såg. Då upptäckte jag hur glad jag blev och att jag bara satt där och log när jag såg bilder på dem! De har helt klart något visst, i alla fall i våra ögon. Efter att ha träffat dem också, så kändes det bara helt rätt!
Sen var det ju den svåra biten med att vi skulle få möjlighet att få köpa en också!! Det är ju en väldigt populär ras! Så stort TACK till Mona, för att vi får förtroendet att förvalta en Nightrunner´s!

Unga fröken heter Felicity, som betyder passande nog "stor lycka! Så vi har brainstormat en del här hemma och tilltalsnamnet kommer att bli Lykke! Det är ett danskt / norskt namn, vilket också betyder lycka!

Så nu väntar vi bara på att tiden ska rinna iväg, så vi får hämta den lilla yrhättan. Ska bli så kul med en ny ras!