Kursavslutningar har avlöst varandra och nya har startat igen, lite träningar med Lykke, passning av barnbarn och vår andra dotters hund, 1-årskalas och andra kalas, instruktör under en hel weekend i rallylydnad, privatträningar och en massa trädgårdsarbete förstås mm.
Fortfarande är Lykke väldigt åksjuk. När vi åkte till Laholm och väntande rallyclinic, så kräktes hon 4 gånger, både på ditvägen och även på hemvägen. Hon sitter numera bältad bredvid mig. Så synd om henne. Jag hoppas verkligen att detta blir bättre.
Annars är hon väldigt trevlig att ha med sig, överallt. Hon bara gillar läget! Dessutom gillar hon skarpt Dante, vårt barnbarn. Jättekul att se utbytet, de har av varandra!
Sporadisk träning har det blivit bara och med det menar jag att det inte finns ett mål! Även om vi gör lite träning varje dag på olika sätt så är det inte den strukturerade träningen jag gjorde förr med Kalle!
Det är ingen "slarvträning", som bara händer, utan det finns alltid en viss planering och reflektion över det som händer men utan mål så behövs det ju inte staplas upp och has kontroll på alla detaljer! Både skönt men samtidigt väldigt annorlunda mot alla de år som jag tränade för tävling! Saknar det ibland men samtidigt är mitt knä så dåligt att som det känns nu så skulle det inte blivit bra ändå!
Känns inte som om Lykke växer längre, men jag ska mäta henne så småningom! Hon ser fin ut, tycker jag. Ny fällning av underullen, så vi får väl se hur mycket päls unga fröken får så småningom. Hon har lite "spöken" på hjärnan och inbillar sig en hel del. Detta gör att hon spänner upp sig och visar sig lite tuff, då hon tror sig se "spöken" i bl a. kaminens glas, ibland i spegeln eller när några ovanliga ljud hörs! Då skäller hon och svansen går i topp samtidigt som hon steppar omkring! Det är visserligen bara att säga att nu räcker det eller kalla in henne och bara lägga handen på henne, så slutar hon. Men ändå lite enerverande!
Hon har inte heller lika mycket teflonminne och hon börjar också lyssna lite bättre när vi är iväg och behöver lägga på en kontroll av något slag! Så det är ju kanon! Hon är cool och lugn när vi är iväg på evenemang, oavsett aktivitetsnivå på andra. Numera så kan hon också uppskatta närhet och beröring. Även glada svansviftningar får vi numera vid både beröring och kommunikation! Det känns toppen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar