Mästarklass A: Team Kallerina - Nina / Ebba - Lena / Viggo
Vädret var till vår fördel på förmiddagen och det var precis den temperaturen i luften som Kalle gillar. Dessutom kändes det under vår första runda nästan som förr, innan han blev sjuk! Han var otroligt glad och nästan med så mycket energi som tidigare.
Jytte Sigsgard dömde och det var toppen att få känna igen sin hund igen. Resultatet blev 99 poäng och Helhetsintrycket; Super Super Snyggt! Härligt att se Kalle igen! 1 placering!
Men säg den lycka som varar för evigt...
På eftermiddagen kom dels solen fram och då var han inte heller riktigt samma Kalle.
Jag ser jättetydligt när han kommer in i ett vad jag kallar för lågvatten. Andhämtningen går ner, blir långsammare och han pustar, ögonen blir halvöppna och när han tittar så är det precis som om han inte ändå riktigt ser, gnället kommer och hans oro ökar.
Det var en kämpig runda. Inte bara för mig som behövde starta om honom mellan nästan varje moment och även vid alla moment också. Utan säkert också för Kalle som ändå skulle hänga med på alla dessa turer. Han kämpade på och de som inte är vana vid och känner oss ser så klart inte allt detta som pågår. För trots allt så hinner jag oftast se när jag behöver starta om honom och resultatmässigt så har det inte synts än.
Domare var Ingrid Dahlqvist och det höll till 98 poäng. Helhetsintryck; Mycket bra team! Mjuk och fin hantering! 1 placering!
Har faktiskt liksom lite granna tappat sugen faktiskt. Dels av oron för Kalle, men också att det liksom inte känns så kul och värt allt jobb längre.
Hans ork och lust även hemma till att vara alert är också inte heller densamma. Han känns liksom inte så sugen utan ser ofta ut som om han knappt vill följa med. Ibland ser han ut som om jag tänkte utsätta honom för värsta tortyren när jag frågar om han ska följa med. Samtidigt har han såklart ljusglimtar i allt och våra träningar är inte helt urusla utan det är bara känslan som liksom fattas... den där teamkänslan och riktiga glädjen som alltid funnits.
Försöker hitta en balans i detta nuet och vår träning, för att försöka fortsätta ha den kvalitén som jag vet bor i oss. Nu har jag ju dessutom bara Kalle, så jag har så klart hur mycket tid att fokusera på eventuella symptomer. Massor av gånger om dagen tänker jag på och försöker analysera hans status. Kanske inte så konstigt eftersom hans insjuknande alltid kommer så fort och det går väldigt snabbt från att han insjuknar till att han är riktigt mycket påverkad.
Jag gillar de flesta djur och tycker att naturen med alla dessa djur är fantastisk, men fästingen hade jag gärna sluppit ha någon bekantskap med. Själv har jag också haft ett antal och även behandlats.
Trots allt ska jag försöka hitta denna balans och få till bra kvalité i vår träning fram till SM i Eskilstuna. Får Kalle vara frisk och vi kan uppbringa lite glädje i det vi gör så kör vi så gott vi kan. Förra året, sa jag, efter att vi kunde komma tillbaka att det var en glädje att kunna starta i Sundsvall. Kom vi till finalen så var det en bonus och att då dessutom få bli placerad efter även en utslagsbana... det blev ett stjärnregn!! Så kändes det verkligen också. Förstår inte hur vi klarade detta i denna mördande konkurrans.
I år har vi kvalat in på 497 poäng även om inte Kristianstadstävlingen ännu är registrerad på kvallistan
(2 x 100 + 3 x 99). Ser fram emot att träffa alla igen och även göra lite nya bekantskaper, så klart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar