Lykke, gillar läget!

Då har ännu en vecka gått, där vi lärt känna varandra och jag kommit till vissa insikter om min nya hundras...

Det är både saker som jag tycker är kanon men också saker som jag saknar och som jag dessutom hade gratis på västgötaspetsen.
Så nu jobbar min hjärna för att hitta en balans och en bas som vi kan stå på och sedan lära oss växa ifrån!

Lykke har fått deltaga på ett firande under midsommarhelgen, där hela lägenheten var full av folk, stora som små.
Hon fick en liten säkerhetshage så att ingen skulle råka trampa på henne. Lycklig för all uppmärksamhet, men tog genast sig an det goda tugget som jag tagit med. Barnen lekte lite med henne och hon tittade med stora ögon på de små människorna. Faktiskt så skällde hon inte en enda gång! Glad för det!

Skällandet är ett gissel! Vi har alltid pratat om att västgötaspetsarna har lätt för att prata, vilket de också har. Men jag får faktiskt säga att Lykke skäller mer och mer i otid! Detta är INTE OKEJ! Så detta måste vi jobba bort!

Vi har fortsatt att träna på att dels vara på trimbordet, dels en del päls-, öronvård och kloklippning. Men också övat stå uppställd där. Lite mycket "virvelvind" ännu, för hennes säkerhets skull. Kommandot stilla, används och belönas när så är fallet! Men snart så...
Borstningen har hon nu också accepterat att hon faktiskt bara måste gilla läget på.

Hon upplevde också att Öresundståget i Kristianstad susade förbi, i helgen. Hon kollade men blev inte stressad. Kanon!

Dagsrutinerna hemma börjar sitta och hon har hela tiden sovit hur gott som helst på nätterna. Vaknar vid ca halv sextiden och då blir det rastning. Det går fort för frukosten väntar ju! Sedan vet hon att när jag äter mina knäckemackor, så tränar vi att stå. Hon börjar nu att lätta på gumpen, när hennes Tå kommer. Ibland ser hon bara ut som en fågelholk och när ingen belöning kommer så blir hon lite otålig och far en runda för att parkera sig stående. Det är ju bra att hon tänker lite!
En liten strosa-omkring-runt-vår-tomt blir det senare vid 9-tiden. Då är hon lös och bär på kottar, pinnar mm. eller tuggar i sig olika fynd.

Det blir dagligen minst en koppelpromenad, men vi kör oftast lös hund då vi strövar runt här! Vi tränar också att hon skall klara av att bli lämnad i olika rum, att inte följa med in på toan alltid, att vi kan gå upp på ovanvåningen utan att hon får följa med, att hon får stanna kvar i sovrummet på natten då jag behöver gå till "lilla huset", eller bara får vara kvar i hunddelen när vi lämnar och går ut genom grinden. Så ordet vänta, verkar det som om hon nu förstår innebörden av.

Äter med god aptit allt hon bjuds på. Har lärt sig att det är bara okej att vänta och inte försöka bryta upp handen och stjäla det som finns där.
Även vid stå-övningen, så kan hon antingen fixera handen med blicken eller så vrider hon upp blicken och tar ögonkontakt innan hon vet att det bjuds på det gottiga! Duktig tös!

Idag, på lunchen började hon också med att sitta vid min sida och stirra upp på mig! Det gillas! Då berömde jag och belönade henne. Finemang! En bra stadgeträning.

Under morgonens förstapromenad, idag på grusvägen när vi har passerat grannens hus, öppnar hussen där sin dörr och släpper ut sin tollartik som då startar ett litet anfall mot mig storskällandes. De har inte inhägnat, ska tilläggas. Lykke var framför mig ca 4 meter bortanför. Men jag tvärvänder, så klart, så jag kan se tiken. Gjorde mig stor och bestämd så tiken stannade förvånat strax utanför deras tomt. Lykke, kommer då upp något framför mig mot tollartiken, skällandes hon också.
Tror faktiskt inte att tollartiken sett Lykke till en början, men det gjorde hon alltså nu. Så tiken vänder upp mot oss igen. Då nappade jag tag i Lykkes svans och halade in henne kvickt och upp i famnen. Samtidigt som jag fortsatte vara stor och stark mot tiken! Hon vände och sprang tillbaka in på tomten.
Min puls blev faktiskt lite hög, när vi var på väg därifrån, för denna tik har faktiskt anfallit och bitit en del utav grannarna, mer än en gång.
Hussen stod under hela tiden kvar på trappan och ropade fortfarande med en gulleröst på sin lilla hund! Innan vi kommit runt hörnan kom en annan granne cyklande nerifrån upp till sin brevlåda och då for tiken ut igen på samma storskällande sätt. Humpf. Pyttelite mer röstresurs använde hussen, för att få henne att avbryta. Stackars hussen! Han behöver gå en tala-tydligt-kurs-till-sin-hund!!
En timme senare tog vi en ny promenad, då grannen åkt till jobbet och det inte fanns en chans till att hon skulle komma rusandes igen. Lykke kom absolut ihåg det, men tro inte att hon såg lite mesig och tagen ut! Nehej, hon gick med högt huvud, svansen i topp och jag tror minsann på tå också. För säkerhets skull gav hon till ett kort skall också, vilket jag påtalade att prata det gör vi inte, och kallade på henne. Skönt att ingen rädsla fanns. Sen vände vi och gick tillbaka och då brydde hon sig inte alls. Kanon.

Tyvärr, verkar det som om hon nu blivit åksjuk! De senare gångerna har hon kräkt också! Trots att vi kör försiktigt. Både jag och Anders har anlag för åksjuka så vi vet liksom hur det är. Ofta blir det en kortisrunda på ca milen med bilen. Så det blir inte så lång tid hon behöver vara i den. Får också bara vara sovandes i buren.
Men jag har sett att hon står på bakbenen och tittar ut på allt som far förbi, så nu ska vi testa att hänga för på ovandelen av buren så att hon inte ser något. Hoppas det kan vara till hjälp.

Vi leker ju en hel del och den sista tiden har hon nu kommit på att det är mycket roligare att komma tillbaka och trycka leksaken mot vår hand för att vi ska leka mer med henne. Till och med bollarna som hon absolut velat äga tidigare kommer hon tillbaka med. Kamplek, är ändå fortfarande favoriten!

Hon leker en hel del själv också. Lykke smyger som en katt mot "offret", hon hoppar som en riktig wrestler rakt på grejen, kutar omkring som om hon hade eld i baken och vilt skakar saker, eller slänger iväg grejer.

En del märkliga saker är favoriter. Som till exempel mina stora porslinsfåglar som står ute på altanen. Dessa slår hon omkull och i allt prydnadsporslin finns det ju ett hål underst! Detta hål är mycket fängslande, tycker hon. Sen försöker hon så klart släpa med sig dem också! Detta har vi givetvis inte kommit överens om är okej! 

Även denna veckan har vi mätt och vägt henne och nu är hon ca 26.5 cm i mankhöjd och väger 3.43 kg! Det är alltså inte som vi inbillar oss, utan hon växer verkligen och sätter lite muskler.

Nästa vecka är det dags för 12-veckors vaccineringen och då ska hon också få Bravecto. Sen ska vi väl utöka våra långsamma promenader och även mingla på lite mer på offentliga platser!

Lite mer grundkunskap ska vi träna de här sista dagarna i denna veckan men sen blir det att träffa lite fler hundar än gamla Belle och ta en runda till brukshundsklubben mm. Väl mött där ute!

Vi skyndar långsamt med lite mer utökad träning och ser till att vi har kul under tiden!