En bra dag!

Det händer att jag vaknar, och då känner mig "go och gla´" ända in i hjärtat!
Idag var det så. Solen som man kunde se lysa genom persiennspringorna. Kroppen som svarar på ett positivt sätt när man tar sig ur sängen! Det känns lätt att röra sig och både ben och resten känns som (nästan) förr!

Planen för dagens träning tänktes igenom och min trogne vapenslagare, ser också ut att må gott! Så vi drar till klubben och låter oss bli värmda och belysta av denna gyllene sol.
Kalle, knatar runt mig medan jag bygger min bana och planen är idag att köra denna tävlingsmässigt (om det fungerade), att jag ska hitta den glada rytmen och få till en behagligt lycklig runda! Lite flummigt och poetiskt... skratt...

Dagens bana innehöll ett moment mer än tillåtet, men ville utmana Kalle med en lång och rak avslutning och en svårighet i slutet för att kolla av hans ork. Dessutom så var det i rak marsch mot vår "bas"! Lite extra galopp och "skynda dig matte" blev det, men helt ok!

En hel del högerhandling och en luftig banan med en del långa transportsträckor att gå innan nästa moment. Dessutom hamnade spiralen i lite längre och blött gräs... "huvva", sa Kalle, när vi kom in i detta!

Två hinder på raken, har jag inte tränat på länge, så det var ju en bra kombo! Det fixade han utan problem (därav ingen träning på denna modell, säkert). Inget islag heller, och han väntade in mig fint också!

Frestelsen är också en sådan övning som jag brukar hoppa över, av samma orsaker som ovan. Men eftersom han tittade till på den stora glada hunden i frestelsen med jätteögon under helgens tävling, så letade jag fram lite kul saker. Men... ingen reaktion alls, idag...

Honnören fick idag bli ligg framför, för den glöms ofta...

Kexburken öppnades och tömdes på en del innehåll, lite bus också så klart och mys. Lite att dricka och sen kände jag att vi kanske kan ta ett uppställt snyggfoto på Kalle med mobilen, men se Kalle är av annan åsikt när det kommer till snyggfoton... hm...

Körde banan en gång till efter pausen, och jag kan inte säga att min dag blev sämre... Duktiga Kalle!

Kollade min mail på datorn när jag kom hem (för en gångs skull) och då hade Sally Smörsopps husse skickat mig ett helt gäng superfina naturbilder som jag bara kunde gotta mig i. Däribland var också en bild på både den supersöta Smörsoppen... och en flugsvamp. Lite kul när det också fanns en undertext med de båda svampsorterna! Tack för dessa alster, Bengt!

För att sedan ytterligare ha det ännu mer mysigt åkte jag ut till Monica (www.fagelangens.se), och kollade in mina små "gudbarn"! Ja, jag har frågat, om jag får kalla dem så.
Jag var ju därute och hjälpte dem komma till världen för 8 veckor sedan och nu är det dags för dem att få nya familjer att både mysa och busa hos. Tre fina valpar har ännu inte hittat sina familjer och när de hittar dem så kommer familjerna att bli de gladaste parsonägarna någonsin, tror jag... ler...
Var och besökte dem när de var ca 5 veckor och de är fortfarande väldigt jämna och finfina!

Det är "gottigottgottit" att få pussa på valpar igen, bli piercad, skosnören som skall pillas på och dras i, bli pussad tillbaks och få skratta åt deras tokroliga lekar! En smarrig napoleonbakelse festades det också på! Kan inte bli så mycket bättre... eller hur...
Nu har de i allesammans blivit Lycka Till-pussade av mig på bästa sätt!
Lycka till Monica, hoppas du får många fina foton och roliga brev ifrån de nya familjerna i framtiden!

När vi nu var så nära A3-skogen, så passade jag också på att ta en runda i denna med Kalle! Så härligt varmt och gott att få traska runt där. "Det ska va gött att leva... annars kan de kvetta... fint å leva..."
Kalle, orkar ju inte så långt ännu och luften går snabbt ur honom men idag tycker jag ändå att det blir bättre för varje dag. Blir så glad när jag ser att han breddar sig mer och mer mellan bakbenen för det blir mer och fler muskler hela tiden.
Dessutom fick han en liten utmaning där han fick gå baklänges upp för vägen i en backe, ca 15 meter. Men det fixade han bra.
Skritt de sista tio minuterna för Kalle och då fick jag också öva mig i att gå riktigt sakta jag också... bra för min balans!
Tokhunden, han tog givetvis tillfället i akt att tjäna extra då. För helt plötsligt när han gick bredvid mig och jag behövde vifta bort en insekt, så kastade han sig fram i ett framförbyte... ups... tur vi gick sakta... När han kom dit och jag sa att han var duktig behövde jag vifta en gång till ...jaha... ett nytt framförbyte...skratt... då fick han faktiskt lite gottis! Men jag vaknade i alla fall upp lite där, ur min sköna avslappnade promenad! Gäller att vara beredd, med en Kalle bredvid sig!