Idag var inte Kalle jättesugen på träning...

...märkte jag!!
Själv var jag sugen, hade bra knän idag och tyckte det var gott i solen. Men min andra hälft och absolut en mycket viktig halva, hade en annan åsikt om var bästa platsen var. Inte var det på plan, i alla fall!!!
Han intog genast denna och jag fick gå där i min ensamhet och bygga sk. "kuligheter" om jag ville...
Efter att ha gjort en liten extra koll så såg allt rätt bra ut och jag kände att nu så, ska vi två ha riktigt kul tillsammans! Då mötte jag denna uppsynen av Kalle, på bästa och enda rätta stället att vara på enligt honom!

Efter lite pill och plock med gotter och lite lek, så gillade han läget...lite... dock ingick inte fart, energi, större lust eller ens ett endaste hopp och skutt i detta, med att "gilla läget"!
Först tänkte jag en liten stund att, jamen ska vi bege detta och ta ett break? Men vi hade faktiskt ett sådant igår, där vi bara hade det gott! Måste man, så måste man, tänkte jag!

Dagens bana, hade en del klurigheter som ställer krav på att Kalle verkligen lyssnar, en del sända-moment med upptag, frontmoment med upptag och även kalla in moment.
Vändningar, att backa och sidbyten. Att kunna fånga upp vid en inkallning och direkt få till en snurr inåt för att sedan hinna göra vänster om halt när det är lite tight. Delar där verkligen följsamhet och att behålla positionerna oavsett vilket håll jag snurrade på eller att då fixa ett bakombyte för att sedan direkt kunna backa bakåt.
Dessutom ville jag klura till det med att samma kon som används vid konskicket skulle vara sista konen i slalomet.
Träningstänket för min egen del var att just hinna med /göra rätt och även att läsa på skyltarna på sådana moment som är ganska lika.

Jag känner mig rätt nöjd med min handlingsteknik men Kalles inspiration ... tja, det tog längre tid innan han var igång och att han ansträngde sig på rätt sätt idag, kan jag säga!!
Kunde inte tro att vi alla redan på första momentet, skulle få motorstopp!!! Men, så var det. Det var som att se en slowmotion-film!
Jag tog av Kalle från banan, pausade honom och funderade på åtgärder för detta! Bestämde mig för att ytterligare leka upp honom, få honom att dricka lite vatten till och peppa upp honom innan vi startade igen.
Då blev det bättre energi, men fortfarande inte den bästa. Nästa som skedde var att Kalle rispade i hindret... suck... av banan igen... lite paus, mer vatten, lite bus och peptalk och så på det igen. Denna gång gick det ytterligare bättre och Kalle hade en bra energi genom resten av momenten.
Idag blev det i Honnören att stå-framför där jag hade ryggen in mot plan och Kalle hade rumpan mot vår "hemma-bas"! Svårigheterna var inte själva momentet i sig, utan att vänta på sin belöning när den är sååååå nääääraaa! Att vara tyst och bara vänta!

Direkt vi var klara blev det "jackpotbelöning" och jag tänkte på vad alltid Mona Kjernholm sa, när det inte riktigt höll måttet det man gjorde, nämligen; -"Vilken tur att det hände på träning och inte på tävling!"

Nu ser vi fram emot att träffa alla igen under helgens tävlingar! En tävling inbokad, bara... vi får ta det lite lugnt... det är ytterligare en bit kvar tills Kalle hittat formen igen!