Tyvärr blev det inga fina valpar efter henne, då det visade sig att både hon och systern hade en förträngning i vulvan och aldrig skulle kunna klara en normal födsel!
"Belle" är en härligt glad jycke, som förgyllt vårat liv i alla år. Hon har sedan fem år tillbaka bott inne hos min äldsta dotter, för Malin ville ha henne med sig när hon flyttade hemifrån. Belle formligen avgudar sin matte och är ständigt vid hennes sida! De tar bussen, hit varje dag eftersom Malin jobbar hos oss. Då stuvas hon in på både korsen och tvären i alla möjliga fordon, och det bekommer henne inte alls. Där hennes matte är, där befinner hon sig också gärna.
Idag blev hon firad först hemma "på sängen" (till hennes förvåning), sen blev det "gottigottgott" här! Tror hon är riktigt nöjd med sin dag, så här långt!
Jag hoppas att hennes syskon också får märka att det är en alldeles speciell dag idag, de också!
Kortisar, kortisar och så lite......kortisar!
För er som undrat, så har vi inte gått i ide eller flyttat till en annan planet!
Stukningen av vänsterfoten och högerfotens trampskada gjorde att jag behövde ta rast och vila! Så trist! När vi nu verkligen var på gång igen efter Kalles sjukdom och efter SM! Känns som om det har varit lite uppförsbacke i år, när det kommer till hälsa, för både mig och Kalle!
Tja, vila och vila... det är ju helsvårt... när det finns så mycket man kommer på att man ska göra. Så en del annat än hundrelaterade saker har faktiskt blivit gjort!
Tyvärr, har jag inte riktigt kunnat hålla mig till den önskade tidsplanen för 2014, men när i livet har man fått klart allt som man skulle vilja! Men till ca 80%, och det är jag så klart glad för! Finns ju några veckor kvar av november innan spadar och annat säkert behöver stoppas undan, så det kommer ju att hinnas lite till!
Idag har vi i alla fall kört en kort rörelsebana men med inslag av frontövning, positionsövning som byttes senare till en apportövning också! Dessutom sattes det in ett hinder i slutet, som blev en "lämnaövning" och dess placering hamnade så att Kalle var tvungen att göra en stor båge för att fokusera på hindret och inte springa bredvid, även om det var gott om plats. För att göra det extra svårt och locka till fusk, fanns hans älskade kexburk i samma korta linje som jag gick i... humpf!
Banan, kördes i både vänster som i högerhandling och jag måste säga att det kändes kanon i vårt samarbete hela vägen, ända tills vi kom till hindret! Då tänkte min lilla hund, att det där "hopp" hans matte tjoade, nog egentligen var nåt nytt ord för "slut" och kastade sig förväntansfullt fram för att få kex ur gotteburken!!! Hmmm...
Han hade absolut inte räknat med att hans matte sneglade över axeln, såg hans fokusering på burken och bara stannade i steget med ryggen mot honom, och förtydligade med ett "stanna - hoppa!!!"... Den lilla kortbenta, grå tvekade ett par sekunder, men kastade om sin bana och seglade över... HAH... Sen, blev det gotter!
Samma visa blev det när vi bytte till högerhandlingen... ler... Den token chansade på att det var andra regler när man bytte sida! Så det blev så klart, lite överträning på hinderövningen.
Extra trist har det varit dessa veckor, för det har varit väldigt dåligt med promenader så Kalle har tappat lite kondis och jag också. Det har bara inte gått att stå eller gå något under så lång tid. Givetvis har jag inte kunnat ha träningsvila helt utan vi har kört lite kortisar hemmavid. Först nu under sista veckan, har vi haft lite mer struktur på vår träning igen.
Detta har säkert inte skadat oss alls utan han känns fin att jobba med och har också hunnit komma igen ännu mer än han hann göra till starten i SM.
Vi har nu matat oss igenom alla momenten, under korta pass. Kollat lite extra på vissa detaljer och dess förstärkningar. Också jobbat med att baklängeskedja en del moment, för att förtydliga, för Kalle.
Efter att Kalle var sjuk i år, så verkar det som om han lättar kommer in i gnäll, när han blir för övertänd. När detta sker, så får jag helt enkelt bli väldigt tyst och stilla.
Han får så att säga fokusera på att läsa av mig utan att få så mycket hjälp. Jag har vid dessa tillfällen inga kommandon alls. Dessutom drar jag ner tempot och ökar till lite svårare saker för honom att utföra. Låter kanske inte logiskt alls, men då måste han koncentrera sig ännu mer för att lyckas göra rätt. Målbilden han har, är ju att tjäna sin lön och han har lärt sig att den får han bara om han gör rätt. Det tar då inte så lång tid, att få honom att gå ner till rätt energi och attityd.
Nu är det några veckor kvar innan sista tävlingen för i år! Ska bli så kul att träffa alla igen! Det är nästan det bästa med tävlandet... alla underbara hundmänniskor! Ser fram emot detta och ska köra med både "hängslen och livrem" på, ända till dess och under tävlingen för nu är jag supertrött på att inte kunna få fungera i alla kroppsdelar! Väl mött på tävlingsbanan, allesammans!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar