Tävlingarna i helgen...

var i vanlig ordning mycket väl genomarbetade av Söderåsens BK!

Vi startade hela weekenden med att stanna på Spången och äta innan vi drog vårt "lilla hus" till brukshundsklubben.
Det var väldigt gott, med Skånepanna och chokladmousse till efterrätt. Och trots att vi åt "möe mad", så var vi faktiskt inte sprängfyllda! En välbefinnande känsla av nöjdhet i kroppen, bara!

Med facit i hand kan man säga att vi började med firandet istället... 100 poäng x 2!! En bra start på årets tävlande!

Kalle, var supertaggad så det räckte för min del också! En förkylning dämpade min energi en hel del, men med vilja kommer man som sagt långt och har man då också väldigt trevliga medtävlare runt sig, så är ju ändå livet rätt bra oavsett feber mm.

På söndagen vaknade jag dessutom med en röst, som var väldigt ansträngd och annorlunda, kan man säga! Kalle såg ibland på mig med frågande blick och undrade säkert vad det var jag sa, eller så kom det nästan inget ljud alls! Då såg han ut som om han bara väntade på att jag skulle sluta röra på läpparna och "prata ur skägget"!
Trots detta annorlunda, så tog han allt med jämnmod och tänkte säkert att detta var något nytt sätt hans matte hittat på för honom att träna på!

Jag kanske inte kunde vara så verbal som annars, och det var kanske många glada för, men Kalle däremot har röst så man kan bli galen ibland! Jag hotade med att slänga honom i luften, vända honom upp och ner för att skaka ur honom allt oljud, se honom djupt in i ögonen, gav honom mitt "onda öga" och inget hjälpte!!! En sådan västgötaspets till odåga... han är, trots sina 8 år. Man kan minsann inte tro att han kan något alls då! Men jag är glad att han kan skärpa till sig när det verkligen gäller!

Två trevliga banor, gick vi i med flyt och olika utmaningar! På söndagen kändes det trots min klena och annorlunda röst som om jag och Kalle hade allra bästa samarbetet... och jag var också mer nöjd med allt.

Så roligt att träffa alla trevliga medtävlare igen och få skratta tillsammans!
Stort tack för alla gratulationer, det värmer alltid! Väl mött igen!

Kalle fick som belöning idag, en träning i form av en hel del utav Elitklass momenten!
Detta gillade den lilla grå, kortbente faktiskt! Rätt häftigt att det bara räcker med att ställa upp, se ut som om man begriper precis vad man ska göra och då har man honom sittandes i givakt bredvid.
Sa inte ett knyst till honom i fria följet... varken vid starter, tempominskningar eller några ökningar. Inte heller när det vändes på stället eller vid stegförflyttningarna. Han bara hängde på! Inte lite stolt och nöjd man blir när han fortfarande, trots att man inte är mitt i denna träning ändå lyckas.

"Blixten", satt som en smäck! vid kommando klockrena moment och finfina upplockanden.

Inkallningen... tja, inte rör han sig som någon bordercollie eller retriever, men han stannade snyggt utan steg och la sig på ett sätt som en västgötaspets kan. Samma tempo hela vägen och en rak ingång. Jag är nöjd.

Konskicket och sedan till rutan, med bra tempo, hittar sin plats i rutan lätt, fixar hela momentet utan något strul... allt såg glatt och kul ut.
Nästa konskick men till dirigeringsapporteringen... såg likadant ut. Inga problem heller med att hämta rätt apporter!
Gjorde lite "glädjeskick" till konen där han fick trampa på en target och sedan rusa tillbaka för gotter... ett par gången, sedan även fortsätta till rutan som var parkerad ungefär en 28 meter bort. För att sedan avbryta med att få kuta tillbaka till mig för belöning. Avslutade med ett skick hela vägen till rutan, där Kalles goda avslutningskex, istället fanns i bakre delen av den. Det uppskattades!

Som sista grej, blev det metallapporteringen över hinder! Och jisses, vad han hoppade och som han greppade denna. Kom tillbaka med en fart, som heter duga och sedan slängde han in rumpan intill och bara väntade att jag skulle ta apporten igen!

Kalle, fick efter lite mysande också en träff med en hare, som blev väldigt förvånad när han dök upp på apellplanen och fann att vi var där... Intet ont anande skuttade han i maklig takt ut där och när han väl bestämt sig för att det kanske var bäst att skutta iväg och inte stanna, så hjälpte Kalle honom lite på traven!! Han fick sätta in turboeffekten för den kortbente, var minsann rätt snabb. Nu brukar inte Kalle jaga så ett kommando från mig så hann haren undan in i skogen igen och Kalle kom glatt tillbaka till mig för sin belöning! Duktig kille!

En bra och kul träningsdag, med min lille kortbente grå... som dessutom också var tyst!

Nu blir det nog en paus i vårt tränande, ett par dagar... lite kursdeltagare som ska inspireras och förhoppningsvis hinner min förkylning också försvinna.