Hänt i helgen...

...och idag!

Planen på lördagen var att åka och peppa min kursdeltagare som skulle tävla Nybörjarklassen, mingla lite och låta Kalle andas spännande tävlingsluft!
Det slutade med att vi blev uttagna till Honnörsekipage och tillika även det ekipage som gick i banan när sista ekipaget står i honnören!
De som känner mig vet att jag har mycket ledtrådar en tävlingsdag och att jag alltid är i god tid mm. inför en tävling. Dessutom så känns det inte som om vi är igång riktigt ännu...både Kalle och jag är lite svårstartade... skratt...

Gitte hade designat en mycket trevlig bana, och som vi faktiskt har jobbat i, idag hemma på klubben. Idag med en Kalle som inte riktigt var till sin bästa fördel. Solsting och allmän slö hund i värmen. Solsting eftersom han helt plötsligt inte hörde och gjorde. Långsamt flåsande och allmänt ointresserad av att jobba i fart.

Monica som var med ansåg att jag kanske skulle köra med mer hjälp, än vad jag brukar, och jag testade vid bakombytet från vänster till höger sida men han gled snabbt tillbaka till vänster igen!!! Vadan nu detta beteende???

Första gången jag gick i banan hade jag bestämt att det skulle vara långsam marsch på alla sträckor där det var normalt och normalt tempo där det var språngmarsch eftersom vi hade gjort den enligt designen på lördagen. Så då började jag också fundera på om det kanske kunde tända honom om jag då ändå gick i design-tempot istället.
Vi testade detta, men trots extra hjälp, så bytte han helt enkelt tillbaka igen till vänstersidan! Funderade lite, blev ändå mer tydlig, hade både kroppssignal och kommandoordet och då fick jag först ett tillbakabyte men sedan blev han kvar på nästa försök! Ibland så bara undrar man...

Givetvis blev det drickespauser och vilopauser, men Kalle han valde att sitta i solen och titta efter mig långt där borta med Monica, Kotten och Omma vid banan! Inte skulle han dricka heller... han måste ha sin matte under kontroll, sittandes lugnt och stilla bredvid... då kan man dricka... tokiga hund...

Eftersom Kalle blir tvärtom mer långsam, ju mer jag försöker peppa honom, så bestämde jag mig helt enkelt för att nu minsann, skulle han förstå att han fick anstränga sig och hinna med. Ville han ha mitt godkännande så var han helt enkelt tvungen att visa sin flitsida!

Varför är jag så korkad och glömmer detta... jag vet ju att det är så här det är... ett litet påpekande och ett "ont öga" åt hans håll, som visar att det är upp till bevis nu minsann! Jag tror också att jag blev lite mer högljudd i mitt språk, och hade en ton som är helt ok men inte den jag egentligen vill ha. Jag vill ju helst viska om jag kan. Så tillsammans blev det bästa rundan om än inte super...

Det som hände då var att han kom på efterkälken vid någon sträcka på spiraler och slalom, men jag bara traskade på... klappade lite i händerna och visade att jag var minsann inte så nöjd då! Då tänder han helt plötsligt till och börjar anstränga sig... hm... en del av momenten blev väl inte som jag helst hade önskat mig, men skillnaden var att han försökte!

Så planen får nu vara framöver, att göra färdiga banor inför tävlingarna i helgen. Gå in med attityden - "jobba på, eller skit i det och slipp belöning"!!

Det kan faktiskt vara så att Kalle eventuellt börjat att få sämre hörsel! Kanske måste jag även börja att prata med högre röstläge också.

Det som var mycket positivt denna dag och som jag är absolut nöjd med var att han inte hade fokus alls på vare sig Kotten som startat sitt löp, eller Omma! Jag är även nöjd med att pratbubblan Kalle, inte gav skall och tyckte saker idag!

Det som behöver bli bättre är att jag får ta och skärpa mig så att jag får rätt attityd och engagemang hos min hund! Det blir till att tänka till och gnugga "geniknölen" så att jag får rätt känsla själv också. Tempot i banan måste helt enkelt vara raskt, men normalt, och med en bra takt för då hakar Kalle bättre på. Får också jobba på min steglängd och tempot. Sluta "såsa" och "gullevänta" på honom.

I vanlig ordning så är Kalle en självtänkande västgötaspets som gärna inbillar sig och tror att han vet, vad som komma ska eller vad jag önskar av honom. Detta beteende tittar fram då och då, fast det har blivit bättre.

Kalle är fortfarande trött, fastän det är flera timmar sedan vi kom hem!

I söndags...
... tränade vi också och då skulle fokus ligga vid att hoppa, ev. göra övningar bakåt, vändningar mm. fast utan någon speciell ordning, samt vara följsam.

Detta var en nyttig träning för mig, som då behövde ta paus för att få en riktning... så en del planlöst gående för att tänka sig in i en ny väg hela tiden blev det efter att vi jobbat i solfjäderriktningar.

Belöningar i banan var svåra att få till förutom vid alla stoppen, för det blev korta avstånd. En del rusningar till ryggsäcken och gotteburken med kex. Även lite kast med den roliga frisbeen och även kampa lite med favoritdragsaken.

Kalle hade lite missar och några gånger lyfte han inte tillräckligt på bakbenen vid hoppen!!

Började faktiskt också fundera på det där med hörseln då, och även senare under vår skogsrunda som hela familjen tog då jag ibland inte hade den kontakten jag önskade när Kalle gled in och erbjöd arbete för att tjäna lite extra! Försöker tänka tillbaka på när jag började märka något på hans morfar...